Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrelsen användt de ifrigaste bemödanden för att erhålla dugliga och
pålitliga bevakande personer öfver den inre vården i korrektionshusen
men har därvid med ytterst få undantag endast träffat sådana, som an*
tingen varit medel i de bevakades händer för oordningar och missbruks
befrämjande eller själfmant öfverlämnat sig åt utsväfningar och således
i allmänhet varit mera skadliga än gagneliga för säkerheten på stället.»
Dét var klart, att under sådana förhållanden styrelsens försök att åt
brännvinsförbudet inom fängelserna skaffa verklig tillämpning ej sällan
skulle visa sig misslyckade; det förblef ock så, ända till dess
allmänhetens uppfattning af brännvinet såsom ett husbehof, en
nödvändighetsvara, undergått antydd ändring. I årsberättelsen för 1835 klagar
styrelsen öfver fångarnes »häftiga begär efter brännvin»; i berättelsen 1836
nämnes såsom ett af hindren för fångarnes förbättring »ett outsläckligt
begär efter brännvin, till hvars erhållande än den djärfvaste tilltagsenhet,
än den linaste list användes»; och i 1841—42 års berättelse omtalas,
hurusom stvrelsen kommit i erfarenhet af att brännvin vid flera af
«/
fästnings- och korrektionsfängelserna funnes för fångarne mot betalning
att tillgå samt att det vid ett eller annat häkte till och med varit i
fångarnes mat-taxa upptaget. Väl utfärdar styrelsen i anledning af denna
upptäckt ett cirkulär, däruti, med erinran om 1798 års bref, å nyo
in-skärpes nödvändigheten af att brännvinstillförseln till fångarne genom
skärpt vaksamhet hos vaktbetj än ingen måtte varda förekommen. Men i
samma berättelse meddelar dock styrelsen, att i de den 9 april och 1
juni 1842 meddelade föreskrifter rörande fångarnes å Långholmen
premier eller arbetsförtjänst, medgifvits rätt åt sådana fångar, som med
svårare utarbeten sysselsattes, att erhålla en half jumfru brännvin om
dagen, då föreståndaren därtill gaf skriftligt tillstånd och fången med
sina tillgångar godtgjorde det. Anledningen till denna förvånande
bestämmelse förklarade styrelsen vara »den bland fångarne inrotade osed
att förskaffa sig brännvin för större delen af sin arbetsförtjänst»; och
då sagda osed, heter det, »var lika gammal som själfva
korrektions-inrättningen samt utöfvandet däraf just därför af fångarne ansågs såsom
deras rättighet, så var det nödvändigt vid afskaffandet af detta
fördärf-liga, men af fångarne mest omtyckta njutningsmedel att tillvägagå med
yttersta varsamhet». I k. f. den 13 maj 1846 är ock vid förbudet att
åt fånge eller kronoarbetskarl lämna eller anskaffa brännvin fogad t
tillägget: med mindre vederbörande fängelseföreståndare eller befäl-
hafvare därtill gifvit tillstånd. Styrelsens förberördh, bestämmelse var
således i grunden riktad emot brännvinet; och styrelsen förklarar ock,
att den omnämnda oseden inom fängelset därefter upphört. Men att så
icke var förhållandet, finner man lätt, om man granskar följande
årsberättelsers uppgifter om extra judiciella bestraffningar inom fängelserna.
Ar 1845 bestraffas nämligen just å Långholmens korrektionsinrättning
ett synnerligen stort antal brännvinsinsmugglingar eller försök därtill;
under det att i Malmö-anstalten 44 sådana fall förtecknas, bestiger sig
antalet fall å Långholmen till 54, och mot 8, som i Malmö bestraffades
för fylleri, utgör antalet å Långholmen 27. Ar 1851 dömas härstädes
för fylleri och brännvinsinsmuggling 58 man. Under loppet af år 1853
utbröt myteri i fängelset två särskilda gånger, första gången föranledt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
