Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däraf, att vakthafvande korpralen inberättat, att en bland fångarne till
fängelset infört en oxblåsa, fylld med brännvin, andra gången däraf, att
en ny t. f. direktör sökt genom strängare tillsyn förebygga de tillfällen,
som förut gifvits för brännvinsinsmuggling. Vid förra tillfället angrep
dock blott ett mindretal af fångarne militärvakten med stenkastning,
försökande med våld bana sig väg genom stora fängelseporten; vid
senare tillfället deltog däremot en stor del af fångpersonalen, denna
tid 5—600 man, i tumultet, därvid flera våldsamheter begingos.
»Obe-räknadt dessa tvenne oordningar af svårare beskaffenhet», yttrar
styrelsen i berättelsen för året, »har fångarnes uppförande inom detta stora
fängelse jämväl i öfrigt varit i allmänhet ganska oroande, hufvudsakligast
härledande sig därifrån, att brännvin i större mängd blifvit insmuggladt,
till följd af opålitlighet hos den inre bevakningen, bland hvars personal
så täta ombyten måst äga rum, att icke mindre än 79 vaktknektar
under loppet af året (1853) blifvit afskedade.»
Äfven vid kronoarbetskåren gåfvo försök att insmuggla brännvin
samt däraf följande fylleri anledning till oroliga uppträden och täta
bestraffningar. År 1855 bestraffades vid fängelserna för män 48
sådana förseelser, vid kvin nofängelserna 1, men vid kronoarbetskåren
147. År 1865 äro motsvarande siffror: 37; 0; 88. Ännu tio år
längre fram i tiden äro de 4; 0; 26. År 1885 finnes någon sådan
förseelse att bestraffa kvarken vid fängelserna för män eller för
kvinnor, under det att vid kronoarbetskåren 29 bestraffningar därför äga
rum. Den ökade nykterheten och de med hänsyn till brännvinets bruk
ändrade åsikterna bland allmänheten äger sålunda sin tydliga
motsvarighet inom fängelserna. Det har nu blifvit möjligt att där
uppehålla ett brännvinsförbud. Vid kronoarbetsstationerna, där manskapet
arbetade ute i det fria och förbindelser lätt knötos mellan dem och
brännvinsförbrukande fria arbetare eller soldater, var det ännu icke
möjligt.
I 1846 års provisoriska reglemente medgafs fånge, som sådant
önskade, att på egen bekostnad hafva sin cell upplyst morgon och
afton. Tillåtelsen hade ringa praktisk följd, da fångarne i allmänhet
saknade tillgångar att bekosta denna upplysning. Först sedan
arbets-sysselsättning blifvit dem beredd och viss arbetspremie utfäst, togs
denna rätt i anspråk. År 1864 försåg styrelsen samtliga då i bruk
varande cellfängelser med små fotogenlampor och meddelade närmare
bestämmelser rörande fångarnes betalningsskyldighet i fråga om
lys-hållningen. Redan då bemyndigades länsstyrelse att lämna fånge
belysning, äfven om denne ej hade råd att själf bekosta den; utgiften
skulle i senare fallet bestridas från den genom afdrag å
arbetsinkomsten vid fängelset bildade besparingskassan. I det nya reglemente,
som den 28 maj 1867 af K. M:t utfärdades för läns- och
kronocell-fängelserna i riket, upprepades 1846 års bestämmelse; men genom
särskilda stadganden 1868 och 1873 visade sig styrelsen dock principiellt
erkänna statens skyldigheter äfven i detta afseende genom att å
fång-vårdsmedlen från besparingskassan öfverflytta utgiften för upplysning i
celler, där fånge utan arbete förvarades eller ock sådan fånge, hvars
hälso- eller sinnestillstånd kräfde den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
