Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cederschiöld m. fl., med ändamål att besöka i hufvudstadens fängelser
förvarade kvinnor »för att genom undervisning, tröst och uppmuntran göra
deras fångenskapstid till en förbättringens tid och bereda dem att vid
frigifvandet blifva gagneliga medlemmar i samhället». Sedan K. Maj:t
den 24 nov. 1854 bifallit deras i sagda syfte gjorda ansökan och
styrelsen genom beslut den 16 januari 1855 i följd däraf men emot
fängelsepredikantens afstyrkande medgifvit sällskapet att utöfva sin
tillärnade verksamhet inom straff- och arbetsfängelset å Norrmalm,
anordnade sällskapet sin undervisning därstädes dels i form af
söndagsskola, dels ock genom föredrag och inöfvande af sånger och psalmer
för uppläsning eller afsjungande. I länsfängelset besöktes de
kvinnliga cellfångarne. Kristianstadssällskapets gagnande verksamhet vann af
predikanten vid fängelset varmt erkännande; och den 2 mars 1863
lämnade styrelsen tillstånd åt ett i Norrköping bildadt
fruntimmerssällskap att för samma ändamål besöka fångarne i därvarande
kvinnofängelse. Ett likartadt medgifvande gafs 1868 med hänsyn till af
enskilda personer i Vaxholm anordnade andaktsöfningar för där förlagda
11:e kronoarbetskompaniet. Då dessa andaktsöfningar skulle hållas af
s. k. »kolportörer», det vill säga lekmannapredikanter, fäste dock
styrelsen vid sitt tillstånd det villkor, att blott sådana af dem, som af
kompanichefen godkändes, finge inför kompaniet uppträda. Samma år
bildades å Långholmen genom därvarande pastors försorg en
sångkör af omkring 50 man, som han själf undervisade i fyrstämmig sång.
Ehuru, såsom af det anförda synes, de mera ideella uppgifterna
inom fångvården denna tid tillvunnit sig ett dittills aldrig erfaret
beaktande, blef därför icke den af gammalt uppmärksammade frågan om
fångarnes sysselsättning försummad. Tvärt om erhöll äfven den en
utveckling, som öfverträffade erfarenheterna äfven från den tid, då man
ansåg allt vara gjordt med fångarnes sysselsättande.
I midten af 1830-talet minskades arbetet för fångarne genom de
mekaniska spinnerier eller väfverier, hvilka då anordnades för spånad
och väfnad af bomull, därmed, såsom styrelsen 1836 yttrar, en »ganska
betydlig mängd» fångar dessförinnan sysselsatts och hvaruti de
förvärfvat »en icke ringa skicklighet». Följden häraf blef ökad svårighet
att å korrektionsinrättningarna anskaffa tillräckligt arbete. 1
fästningsfängelserna utförde fångarne under den blidare årstiden arbete för
fortifikationens räkning men tillbragte de dagar, »då regnväder hindrade
befästningsarbetenas fortgång», likasom hela vintern i sysslolöshet och
lättja. I länsfängelserna och kronohäktena var detta det vanliga både
sommar och vinter. Styrelsen beklagar dessa förhållanden men ser
ingen möjlighet att afhjälpa dem. Då under åren 1843—44 en följd
af uppträden och oordningar ägt rum å Landskrona fästning, där,
såsom styrelsen omnämner, »ej blott elfva fångar rymt och flera gjort
försök därtill utan äfven ganska många ådragit sig bestraffning dels
för fylleri och sturskhet, dels för uppstudsighet emot betäckningskarl,
dels för fylleri och oljud under gudstjänst, dels för hotelse med knif
och dels för upproriskt förhållande i rusigt tillstånd samt otidighet
emot befälet på stället» m. m., förklarar styrelsen anledningarna
härtill hufvudsakligen vara att finna »i det högst beklagliga förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
