Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’T
att största delen af de emellan 2- och 300 fångar, som där förvarats,
i saknad af arbetssalar måst lämnas i fullkomlig sysslolöshet». Då
1847 icke mindre än 22 lifstidsfångar brutit sig genom ett
fästnings-livalf i Kristianstad och rvmt samt äfven vid andra tillfällen under
året rymningar och oordningar därstädes ägt rum, uppgifver styrelsen
äfven här såsom ett af hufvudskälen därför, att arbetstillfälle icke
funnes för hela fångpersonalen, af hvilken en stor del förvarades i
hvalf, hvarifrån dagsljuset nästan helt och hållet vore utelyckt. Men
om än styrelsen häraf skulle hafva känt sig ytterligt sporrad i sina
försök att anskaffa arbete för fångarne, fanns dock härför äfven andra
hinder än den brist å arbetssalar och dagsljus, som öfverklagats. Rikets
ständer, som 100 år tidigare ifrat för fångarnes sysselsättande för att
därigenom minska kostnaden för deras underhåll, hade nu vändt sina
tankar i en annan riktning af fruktan för fångarbetets täflan med den
frie arbetaren. I följd af en deras skrifvelse i denna riktning
bestämde K. Maj:t i bref af den 22 dec. 1846, att då den frie
arbetarens skäliga anspråk icke borde förnärmas, skulle inom fängelserna
företrädesvis verkställas de arbeten, som voro för fångvårdens och
statens egna beliof användbara, samt fångarne i öfrigt sysselsättas med
tillverkning af varor, mindre vanliga i orten. Det bör under sådana
förhållanden knappast förundra, att fångvårdsstyrelsen, med hänvisning till
förekommande svårigheter i både länshäkten och fästningsfängelser,
inskränkte sig till att låta sysslolösheten i de förra fortfara och,
beträffande de senare, att meddela därvarande fångar tillstånd att, då
fortifikationen ej behöfde använda dem, för egen räkning tillverka och
afyttra slöjdartiklar och annat »småkram». Egendomligt nog förenas
med detta tillstånd villkoret, att viss andel af arbetsvinsten under
benämning af »stämpelafgift» skulle efter fastställd tariff tillfalla kronan.
Denna afgift uppgick 1848 i Landskronafängelset till 308 rdr 40 sk.
5 rst. b:ko; i Malmö fonderades den, och K. Maj:t bestämde hvilken
del däraf som finge användas till fängelsets underhåll. Vid 1845 års
slut uppgick den till 8717 rdr 16 sk. b:ko. Inom de gamla
korrektions-anstalterna sysselsattes fångarne: å Långholmen med stenhuggning och,
likasom i fängelset å Norrmalm, med buldans- och strumptillverkning
samt i Malmö dels med nämnda arbeten, dels ock med
vadmalstillverk-ning; i kvinnofängelserna i Göteborg och Norrköping sköttes spånad,
väfnad och sömnad.
Men i den mån de nya länsfängelserna reste sig och med dem
en ny ordning bragtes till stånd, måste äldre synpunkter vika. I
skrifvelse af den 22 april 1857 hemställde rikets ständer, huruvida icke,
då genom beredande af lättade tillfällen att förskaffa arbete åt fångarne
ej mindre en större sedlighet bland dem skulle befrämjas, utan äfven
arbetet kunna med mindre förlust för staten bedrifvas, samt för öfrigt
de förhållanden, hvarunder k. brefven den 22 dec. 1846 och den 12
juni 1852 tillkommit, i väsentlig mån förändrats, omständigheterna
kunde medgifva sådan ändring af de i sagda bref meddelade
föreskrifter, hvarigenom en större frihet till arbete för fångarne bereddes.
I det utlåtande, som styrelsen häröfver afgaf, betonades, att vid
ordnandet af fångarnes arbeten främst borde afses att bereda dem nyttig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
