Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillhandagå styrelsen. Den förste innehafvaren af detta uppdrag var
regementsläkaren, d:r C. A. Wetterbergh. Från hans tillträde därtill
förskrifver sig ock första försöket att anordna en på vetenskapliga
grunder stödd utspisningsstat för friska fångar likasom ock att bringa
till verkställighet hvad i fråga om sjuka fångars utspisning af K. Maj:t
redan i 1842 års förut omförmälda, stat föreskrifvits. Jämväl stadgades
nu skyldighet för vederbörande att hvarje månad till styrelsen inkomma
med rapporter från de vid fängelserna anställda läkarne angående
sjuk-domsförhållandena i fängelserna, dock med undantag af länshäkten utaf
gemensamhetsslaget, därifrån de borde insändas blott en gång för hvarje
år. Dessa rapporter sammanfattades af styrelsens biträdande läkare
och bifogades vid eller infogades uti styrelsens årsberättelser.
Utan att ingå i enskildheter af denna del utaf fångbehandlingen
anmärka vi blott, att trängseln och den osunda kaserneringen i
fängelserna, 1842 års utspisningsstat, däruti proportionen emellan animalisk
och vegetabilisk föda ej ansågs rätt iakttagen, samt lungsot och
skör-bjugg såsom yttringar af i synnerhet fästningsfängelsernas olämpliga
beskaffenhet från början utgöra föremål för anmärkningar, hvilka
sedermera växla alltefter förhållandena. I den mån fängelserna och
ut-spisningsstaterna förbättrades, visade sig ock motsvarande förbättringar
inom fångpersonalens sjukstatistik. Synnerligen upplysande är en år
1871 af styrelsens då biträdande läkare, d:r Schagerström, meddelad
tablå, däruti visas, att då fångarnes antal år 1852 var 5,895,
lungsots-fallen 285 och dödsfallen 72, samt år 1861 motsvarande siffror voro
4,635, 339 och 25, sjönko år 1863, det vill säga året efter antagandet
af den nya, såsom för riklig klandrade utspisningsstaten, på en
fång-numerär af 4,916 antalen sjukdomsfall till 75 och dödsfall till 10.
Då förhållandena i öfrigt inom fängelserna voro de samma 1861 som
1863, tvekade han icke att tillskrifva den förbättrade utspisningen
förtjänsten af det förbättrade hälsotillståndet.
Beträffande åter skörbjuggen i fängelserna upplyser en af samme
läkare år 1883 meddelad öfversikt, att då under åren 1848—1870
antalet sjukdomsfall kunde uppgå till flera hundrade (högst 1852 med
483 fall), inträdde med år 1871 en stark minskning däri — från 163
till 64 — utan att fallens antal därefter åter anmärkningsvärdt höjde
sig. Under åren 1872—1882 var antalet fall högst 71, lägst 23,
hvilken sistnämnda siffra återkom åren 1881—82 och sänkte sig år
1883 till 16. Sjukdomen har sedermera inom fängelserna uppträdt
blott i spridda fall.
Sjukprocenten af straffängelsefångarnes medeltal var 3,91 år 1880,
och 3,29 år 1885. Sjukprocenten för medeltalet fångar i läns- och
kronocellfängelser var 3,77 år 1880 och 3,14 år 1885. Dödsprocenten
af medeltalet fångar i straff- och arbetsfängelserna var 2,86 år 1875,
mot 1,72 år 1880 och 1,77 år 1885; och i läns- och kronofängelserna
sagda år 0,94, 0,77 och 0,98.
I dessa obetydliga rader innehålles ett utomordentligt bevis till
förmån för Sveriges fångvård. Ty lika litet som samhället äger rätt att för
utkräfvande af ett straff vedervåga den straffades sedliga undergång
— lika litet kan samhället vara befogadt att frånhända honom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
