- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
460

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I följd af mildrad lagstiftning minskades under förevarande
tidsskede skarprättargöromålen så starkt, att i de allra flesta länen ieke
vidare någon sådan befattningshafvande behöfde anställas. Genom k.
cirkuläret den 1 dec. 1858 medgafs oek, att samma person finge antagas
till skarprättare i olika län med rätt att uppbära dels den lön, som
för befattningen å de olika länens stater vore uppförd, dels ock den
godtgörelse af 10 rdr rmt, som för b varje afrättning stadgats samt skjuts
för sig och sitt biträde efter två hästar och dagtraktamente för båda
tillsammans med tre riksdaler rmt. Och slutligen har ock genom k. f.
den 10 aug. 1877 nya bestämmelser gifvits beträffande fånges
afrättning, hvilken numera skall å fängelsegård genom halshuggning verkställas,
därefter den afrättades kropp skall i stillhet jordfästas å närmaste
be-grafningsplats.

Beträffande fångar, som åldras i fängelserna, föreslog
fångvårdsstyrelsen i utlåtande, som af K. Maj:t den 20 maj 1846 infordrats, att
skyddshus skulle inrättas för sådana »ålderstigna, bräckliga eller eljest
till arbete oförmögna fångar», hvilka ej mera inneburo någon fara för
samhället. Men genom beslut den 11 dec. 1849 fann K. Maj:t frågan
böra tills vidare förfalla. Den har ej sedermera föranledt då afsedd
åtgärd. Samma utgång erhöll väckt förslag att i Varbergs och
Norrköpings straffängelser anordna vårdanstalter för sinnessjuka fångar,
hvilka således fortfarande öfverlämnas till och vårdas å rikets allmänna
vårdanstalter för sinnessjuka.

Vid fånges aflidande i fängelse äger maka eller annan anhörig inom
tre dagar efter dödsfallet utfå liket för ombesörjande af dess begrafning.
Sker ej sådan begäran, öfverlämnas det såsom dissektionsmaterial vid
den anatomiska undervisningen, vare sig till medicinska fakulteterna i
Upsala eller Lund eller till Karolinska institutet i Stockholm. Icke
alltid, icke ens oftast utbegäres fånges lik; men att, på sätt ofvan
omnämnts, efterlefvande anhörig berättigats utfå detsamma, är dock, äfven
det, ett drag af den nutida humanitet, som söker i möjlig mån mildra
den oundvikliga svedan i fångens eller här rättare i hans anhörigas lott, i
stället för att, såsom under äldre tid, i möjlig mån skärpa densamma.

*



*



*



Alltsedan John Howard genom sina upptäcktsresor i de olika
ländernas fängelser lärt de särskilda folken inse, att de äfven på detta
område utgjorde en samhörighet, som med gemensamma ansträngningar
borde häfda en gemensam plikt mot sig själfva och mot fallna likar,
hade framstående personligheter från skilda håll sysselsatt sig med arbete
för fängvårdsproblemets ändamålsenliga lösning. Att de därunder måst
känna behofvet af ett mera personligt samarbete, var ju helt naturligt.
Tyskarne Mittermaier, Julius, Verrentropp, holländaren Surin gar, belgiern
Ducpetiaux, fransmannen Moreau-Christophe, engelsmannen Whitworth
Russel, dansken David m. fl. åvägabragte därför sammankallandet af en
internationell fångvårdskongress i Frankfurt am Main 1846. Denna
uttalade sig för det filadelfiska systemet, fattadt icke såsom fångens blotta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free