Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälle till arbete och utevistelse en eller annan stund på dagen under
strafftidens fortgång bereddes honom samt cell straffet dessutom ansåges
på en gång mera afskräckande och förbättrande, hvadan fånge, som i
enrum undergått sin bestraffning, lättare vunne användning, då han efter
frigifningen sökte återvinna en ställning inom samhället, ansåge
riksdagen giltiga skäl tala för utsträckning af den tid, under hvilken ådömdt
straff finge i enrum verkställas.
Regeringen upptog denna riksdagens hemställan med mycken
betänksamhet. Fyra och ett halft år hunno att förgå, innan densamma
för yttrande öfverlämnades till fångvårdsstyrelsen; och lika lång tid
dröjde det, innan denna myndighet ansåg sig kunna med hopp om
framgång till K. Maj:t aflåta sitt tillstyrkande utlåtande jämte förslag i
ärendet. Styrelsen erinrade i skrifvelse af den 24 april 1889, att i
lagberedningens den 25 nov. 1844 afgifna förslag till fängelselag det
ansetts böra bero på Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida icke ända till 10
års fängelsestraff kunde få aftjänas i enrum, samt att den begränsning
till två år, som i förordningen den 21 dec. 1857 stadgats, betraktats
såsom uppdragen blott tills vidare. Då emellertid både vunnen och
stadgad erfarenhet nu visat, att enrumsstraffets tillämpning utan fara
för fången kunde utsträckas samt sådan utsträckning på de af
riksdagen anförda grunder vore högligen önskvärd, fann sig fångvårdsstyrelsen
böra på det kraftigaste tillstyrka densamma; och föreslog därför
styrelsen, att straffarbete, ådömdt för tre år eller därunder, helt och hållet,
och sådant arbete, ådömdt för viss tid utöfver tre år eller för lifstiden,
under de tre första åren skulle utan all afkortning i enrum aftjänas.
Först till 1892 års riksdag ingaf K. Maj:t förslag om
enrumsstraffets utsträckning. Det bifölls utan omröstning i första kammaren
och med öfverväldigande majoritet i den andra; och den 29 juli 1892
utfärdades nu gällande lag angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum. Därmed är bestämdt, att straffarbete på fyra år
eller därunder skulle verkställas i cell, dock så, att enrumsfånges
strafftid skall afkortas med en fjärdedel. Den verkliga cellstrafftidens
maximum är således, i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag, fastställdt
till tre år.
Huru betydelsefull denna reform var, har redan hunnit att visa sig.
Gemensamhetsfångarnes antal var vid slutet af år 1865, inberäknadt
lifstidsfångarne, 2,481, cellfångarnes 853; år 1875 voro
gemensamhets-fångarne 2,257, cellfångarne 857; år 1885 voro de förra 1,592,
cell-fångarne åter 837. Samma år reformen genomfördes hade verkningarna
af de genom en lag af den 20 juni 1890 beslutade mildringar i
straffbestämmelserna för tjufnadsbrott, barnamord med flera förbrytelser låtit
sig iakttaga därutinnan, att icke få af de förbrytare, som dittills måst
ådömas öfver två års strafftid, nu undsluppit med så mildrad
bestraffning, att de fingo aftjäna sina straff i cellfängelserna.
Gemensamhets-fångarne nedgingo från 1,319 vid slutet af år 1891 till 1,197 vid slutet
af år 1892, och cellfångarnes antal steg samtidigt från 730 till 761,
men af de under år 1893 nykomna fångarne, 1,725 personer, däraf
1,472 män och 253 kvinnor, voro endast 64 män och 6 kvinnor ådömda
strafftider öfver fyra år — det vill med andra ord säga: att af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
