Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rönt någon egentlig svårighet att under fängelsetiden dämpa eller
undertrycka fångarnes begär efter rusdrycker; deras eftertanke har haft lättare
att göra sig gällande, och någon motsvarighet till de forna försöken att
på olofliga vägar under strafftiden skaffa sig brännvin kan ej numera
sägas förekomma. Men beträffande tobaken råder ett annat förhållande.
Atrån därefter visar sig i stadiga försök att på ett eller annat sätt
tillsmuggla sig densamma. Visserligen erkännes ofta, att tobaksbruket
ej sällan stimulerar till rusdrycksbruk samt att det därför ej kan helt
frikännas från anklagelsen att tillhöra och föröka antalet af fångens
farliga frestelser; men så länge tobaksbruket inom det fria samhället
anses såsom en helt oskyldig njutning, hvilken, snart sagdt, enhvar
tillåter sig, må ju ej synas förunderligt, att fångpersonalen, öfver hufvud
taget, vidhåller samma uppfattning. I sitt mångåriga bemödande att
tillbakatränga det i flerfaldiga afseenden olämpliga tobaksbruket inom
fängelserna har emellertid fångvårdsstyrelsen tagit ännu ett steg, då
den genom beslut den 13 nov. 1894 begränsat straffångarnes
användande däraf till de fall, då läkare föreskrifver det såsom läkemedel,
därvid det ock skall såsom sådant af sjukvårdsanslaget gäldas.
Sista inskränkningen i fråga om statens skyldighet att bekosta
lys-hållning i cell aflägsnades genom det den 3 jan. 1890 fattade beslutet, att
kostnaden för cellernas upplysning i läns- och kronocellfängelserna under
den mörka årstiden skulle utgå af fångvårdsmedlen äfven för fånge,
som vore med arbete sysselsatt.
I fråga om själavården för fångarne och deras undervisning är att
nämna, hurusom med det tillväxande antalet af enrum sfångar inom
centralfängelserna behofvet af ett ökadt antal krafter för dessas besökande
föranledt vare sig bildandet eller utvecklandet af föreningar för sagda
ändamål. Den gamla fruntimmersföreningen för verksamhet bland
fångarne inom centralfängelset å Norrmalm har utvidgat sin verksamhet
genom filialer dels vid centralfängelset för kvinnor i Göteborg, dels ock
vid de länscellfängelser i orterna, dit kvinnliga fångar försändas att
undergå cellstraff utöfver två år. En cellbesöksförening har bildat sig i
Stockholm för verksamhet bland fångarne å Långholmen, en annan i
Malmö för verksamhet bland cellfångarne i därvarande centralfängeise,
såmedelst understödjande de bemödanden, de vid dessa anstalter
anställda präster och lärare till fångarnes bästa utöfva. Ett synnerligen
viktigt hjälpmedel härvid utgöra fängelsernas boksamlingar, hvilka
alltjämt riktas genom nya inköp; vid 1885 års slut bestående af 41,049
volymer, uppgå de nu till ett antal af inemot 60,000. En samling
religiösa föredrag, af ett antal fängelsepräster utarbetade särskildt för
fångar, ombesörjdes och trycktes år 1887 under titel »Sabbatsstunder i
fängelset», och en ny öfversedd upplaga af »Andaktsbok för fångar»
trycktes 1894.
En synnerligen \iktig fråga, den nämligen om arbetspremierna
inom fångvårdsanstalterna och deras användning efter fånges frigifning,
är genom k. reglementet den 24 okt. 1890 slutgiltigt ordnad.
Arbetspremierna, som utgå i mån af visad flit och skicklighet, fördelas
kvartalsvis i tvenne lika delar, däraf den ena får af fången under hans
vistande i fängelset för egna ändamål disponeras, den andra däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
