Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Barndoms- och ynglingaår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fängslande karaktäristik, som infördes i det af polyteknikema
utgifna festbladet «Caritas».
Tavaststjema saknade ingalunda intresse för sina
fackstudier vid Poiyteknikum; han säger i ett bref från böijan
af sin lärotid: «det har alltid varit fallet att jag uppe på
ritsalen tyckt mig tillika sköta mina nöjen». Mången gång
omtalar han med tillfredsställelse huru raskt han arbetar,
och när han under några veckor ligger sjuk, blir han
nästan förtviflad öfver att ej fa syssla med ritstiftet.
Samtidigt försummar han ingalunda de estetiska förströelser som
hufvudstaden erbjuder. Han berättar i bref till de närmaste
om sina förtjusta besök på finska operan, där Alma
Foh-ström hänryckte publiken, och om svenska teatern, där han
sett de «utmärkt anslående och upplyftande dramatiska
arbetena Daniel Hjort och Kämpame på Helgeland». ><Jag
kan ej säga», tillägger han om dessa stycken, »hvilket
anslog mig mera, men hade du läst de bref jag skickade K.,
så hade du förvånat dig öfver den pratsjuka de framkallat»;
konserterna locka hans musikaliska håg och lämna djupa
intryck, men dansnöjena omtalar han sist, — «ty det äro
de värda». — Hans lektyr saknade system och var, som
den också ständigt i framtiden skulle bli, beroende af
slumpen. Den ungdomliga mottagligheten kände sig tacksam
för alt hvad den fick och kritiserade icke. Dickens’ satir i
Martin Chuzzlewitz anslår honom ofantligt, Buckle är under
en tid hans csängkamrat om aftnarna och sofkamrat om
eftermiddagarna». Ibsen läses med stor ifver, likaså
Björnson, men han ställer dem båda efter Wergeland, som han
egnar mycken beundran — «han är stor, kraftig och djup»
— och om hvilken han i ett bref yttrar: «Jag känner fa
skalder dem jag omedvetet haft så mycket af som af honom,
Heine och Turgenjew». Senare kommer Kielland till, och
Tavaststjemas sympati för norrmännen i allmänhet ger sig
luft i ungdomligt hänryckta utrop som: «Bra vo, norrmän,
bravol Det är ett genomhärligt, genomintelligent folk . . .
där den nya literära skolan kämpar segrande för natur,
frihet, mänsklighet och sundhet med en kraft, så hela Europa
står och gapar. Sverge har blifvit långt efter ...» eller:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
