- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
15

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Barndoms- och ynglingaår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hållpunkter för densamma begynte. Och särskildt nu, i
början på åttiotalet, då man minsann icke behöfde söka,
otan det nya brusade in från öster och väster, plötsligt
sköljande bort alla gamla ideal, hände det lätt, att en dådlustig
och lifsvarm ungdom i våra egna klassiker såg någonting
lorlegadt och något, där framtidens lösen minst af alt stod
att finna.

* *

*



Kamratlifvet fångade Tavaststjerna genast i början med
nyhetens makt. Hans växlande skoluppfostran hade ej
tilllåtit honom att knyta stadiga vänskapsband eller ens att en
längre tid tillhöra samma krets. I början inskränkande sig
till umgänget med de närmaste kamraterna vid institutet
och i <Polyteknikemas förening», kom Tavaststjerna dock
snart in i en studentkrets, dit han infördes af ett par
bam-domsbekanta och ett par studiekamrater vid Polyteknikum,
hvilka på samma gäng tillhörde universitetet. Det var de
literära intressena, som gjorde att han med tiden alt
närmare slöt sig till denna grupp och särskildt till Hjalmar
Neiglick, som blef hans intimaste vän bland dess
medlemmar. Från polyteknikemas sida existerade annars ännu den
tiden en viss jalusi mot studenterna, framkallad af de förras
sträfvan att fa sitt institut betraktadt som en andra
högskola och själfva likställas med universitetets ungdom.
Sär-skildt torde den del af polytekniker, som i likhet med
Ta-vaststjema icke varit studenter, med ett visst agg hafva
betraktat de unga akademiska medborgames sätt att uppträda
som framtidens privilegierade löftesmän. Denna stämning
af rivalitet kommer till uttryck i en sannolikt för den
poly-tekniska kretsen på hösten 1880 skrifven dubbeldikt, hvars
första afdelning bär titeln «Jag är student» och den andra
•Också en student». I den förra heter det:

Jag är student, hur stolt det namnet ljuder!

Jag är Apollos unge frie son,

Jag en försoffad värld en framtid bjuder,

Jag är dess hopp, dess civilisation!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wskat/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free