Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Barndoms- och ynglingaår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll på läppen i en förening, där, såsom öfveralt den tiden,
en persons ställning i språkstriden närmast afgjorde val och
annat. Och i sammanhang med dessa diskussioner visade
han ganska ohöljdt det frö till kosmopolitisk syn på vissa
ting, hvilket nu redan grodde inom honom och med tiden
skulle än vidare utvecklas. Vid en debatt angående
tid-ningsrekvisition till föreningens lokal, hvilken som vanligt
gaf partilidelserna tillfälle att ohäjdadt strömma — det gälde
att fa lika många finska som svenska tidningar, och hvar
och en höll med seg knutpatriotism på sin hemorts blad —
uppträdde Tavaststjerna och sade att alt detta gräl var
småaktigt och onödigt samt föreslog att man i stället för de
många landsortstidningarna skulle prenumerera på ett stort,
modernt utländskt organ, t. ex. Politiken 1 Sådant väckte
undran och förvåning bland de aderton- och tjuguåriga
ynglingarna från den finska provinsen, och de begrepo honom
icke, ty för dem var hufvudstaden världen, och språkfrågan
inneslöt i sig alla lifvets problem.
Denna Tavaststjemas kosmopolitism var väl främst
sprungen ur hans så godt som exklusivt literära intresse
och en redan nu vaknande längtan efter större förhållanden
med större och friare betingelser för utvecklingen af hans
anlag. Men just sysselsättningen med den nya literaturen,
som höll på att storma luft i alla dåsande idéer, hade visat
honom att tiden stälde andra och viktigare mål för ens
tankar än det, pä hvilket språk man skulle tänka dem. Detta
ger han också uttryck åt i sina bref. »Det blir en glad
stund», säger han i ett af dem (oktober 1880), «då jag far
flyga ut i världen, fri som en svala . . . Jag börjar fa mer
och mer afsmak för Finland med dess inbilska ungdom,
landets hopp, och deras trångbröstade patriotism och
småaktiga, alt beherskande språkstrider. Efter en sådan
utflykt, under hvilken man varit i tillfälle att inandas annat
än de knutidéer och den trånghet man här kallar patriotism,
borde man väl äga en viss friare blick och säkrare grund
för sin lifsåskådning än man någonsin, inkrupen i ett höm
af världen och inpyrd i det dam de stora världsidéemas
fläktar här blott uppväcka, skall kunna skaffa sig». Dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
