Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Barndoms- och ynglingaår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funderingar skulle man i början på åttiotalet icke vågat
trycka, af fruktan att bli betraktad som en landsförrädare.
Den enda stora lifsfrågan var som en väldig magnet,
hvilken drog allas tankar till sig och lämnade en vid, tom plats
öppen utanför. Göra ett försök att öfverskrida den, för att
se efter om icke tilläfventyrs bortom hela detta gräl låge
lugnare kuster, där det fans något att skåda och lära, var
detsamma som att utsätta sig för hånfulla blickar och
kanske för stenkastning. Tavaststjerna fick nog erfara detta
senare, när han sade samma saker med högre röst.
Trots lifslusten, som uppenbarade sig i det yttre,
stundom alldeles lössläpt, rörde sig sådana och andra
all-varstankar på djupet af ynglingens sinne. I brefven till sina
närmaste skref han ner reflexioner, visserligen barnsliga och
dunkla, men dock värda att antecknas för att de i många
afseenden peka i en riktning, från hvilken Tavaststjernas lif
icke skulle komma att vika. «Brådmogna ehuru ganska
fast gestaltade åsikter» kallar han engång dessa uttalanden,
och ehuru man egentligen kan tala hvarken om «åsikter»
eller om «fast gestaltning», då det gäller blott utslag af ett
temperament och icke resultat af en systematisk tankeföljd,
sä bevisar framtiden att Tavaststjerna icke for vilse, när han
kände med sig att hans synpunkter hade en stadig botten.
För ett psykologiskt riktigt bedömande af mycket i hans
personlighet och författarskap under senare tider kan det
vara af vikt att konstatera denna företeelse i hans
utvecklingsperiod.
Hvad som åter mest frapperar, är det bittra och
missmodiga draget, som vi redan tidigare mött. Kamraterna
säga att det i umgänget, äfven med de intimare vännerna,
icke så mycket framträdde, men någon gång röjde sig som
missräkning öfver att icke åtnjuta det förtroende han räknat
på. I brefven dissekerar Tavaststjerna denna känsla
utförligt. Halft skämtande säger han redan 1879 — vid icke
fylda nitton år: «du kan vara ganska öfvertygad om att
äfven jag vunnit stadga, själfförtroende och en smula
erfarenhet till, ehuru den bär en doft af inskränkthet och
världsförakt, hvilket sednare -j- bitterhet, som dock ej alltid fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
