Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Barndoms- och ynglingaår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och af det nyktra förståndet beles, eller att, för att begagna
hans egna uttryck, «dränka målets storhet i en bål». I hans
ögon var ett uppgifvande af detta slags hänförelse detsamma
som köld; det fans ej något annat alternativ än att endera
hylla den idealitet, som omsattes i urgamla romantiska
former eller utropades vid glas och skålar, när stämningen nått
en viss temperatur, eller att från en öfverlägsen och
skenbart indifferent ståndpunkt betrakta det hela, låta känslorna
draga sig tillbaka och förnuftet ensamt agera. Man skulle
naturligtvis icke fasta sig så mycket vid denna tjuguårs
filosofi med dess lillgamla miner, om den icke stode i så nära
sammanhang med hela läggningen af Tavaststjemas
temperament, såsom detta nu redan tydligt framträder, och om
den icke tillämpats också efteråt. I själfva värket fans det
alltid i Tavaststjemas personliga uppträdande ett slags
likgiltighet för alla yttre manifestationer af hänförelse; stundom
var den kanske låtsad och berodde på hans ofvan uttalade
föresats, men oftast hade den säkert sin grund i rättmätiga
tvifvel angående hållbarheten och värdet af dylika utbrott.
I det sist citerade brefvet finnes ett ställe, som står i
samband med nyss berörda förhållanden och är särdeles
belysande för Tavaststjerna: «genom umgänget med
främmande folk i H. stärktes jag än mera i den tanken, att man
genom att tiga bäst vinner ett godt omdöme om sig, och
om man någongång besluter att lämna sitt filosoferande
tilltillstånd, då genom att vara så invecklad för att ej säga
intrasslad som möjligt särdeles blir egnad att uppväcka ett
intresse, hvilket, om man begagnade sig däraf, säkert hade
något krossadt hjärta å någondera sidan till påföljd». Det
har väl knappast fallit någon in, som sett Tavaststjerna så
där »invecklad för att ej säga intrasslad», att tänka att han
var det af medveten föresats och princip. Jag tror icke
häller det var så allvarligt med föresatsen; men böjelsen for
det dunkla — d. v. s. svårigheten att reda sina tankar eller
i det muntliga umgänget finna uttryck för dem — låg i
Tavaststjemas natur, och när han märkte att det
någongång värkade intressant, blef detta en lockelse att fortsätta
med flit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
