- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
25

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ord af lågande värme, likasom också besvikenheten efter
en olycklig böjelse icke yttrar sig i förbittring eller
förtvif-lan, utan i en resignation, som skyller skulden på att
diktarens egen känsla icke varit «ren». Om naturen kan sägas
nästan detsamma som om erotiken, ty äfven den är mycket
sparsamt besjungen. Vidare märkes en stark satirisk
tendens, som på ett ganska originelt sätt beherskar dikter
såsom «Kejsarinnesorg» och »Kantat på den 2 Mars» ’) samt
för öfrigt gör sig gällande i talrika stycken. Och ser man
närmare på den trötta och tröstlösa känslan, som bildar det
mest anmärkningsvärda kännetecknet för denna
ungdoms-alstring, så befästes ytterligare hvad som ofvan blifvit
fram-kastadt rörande Tavaststjemas tidigt utbildade pessimism.
De starkaste bland hithörande dikter äro tillika de, som
värka personligast af alla, och mer än tydligt skönjes det,
att stämningen, som i dem far ett direkt och uppriktigt
uttryck, ligger mycket djupare än på ytan. Den röjer kanske
bäst sin ärlighet, när den plötsligt dyker fram midt i något,
som vill vara entusiastiskt eller gladt: ynglingaanletet kan
då icke länge behålla sin ljusa uppsyn, innan ett brådmoget
och gammalt drag lägger sitt veck på dess panna. Och
denna egendomliga skepsis, som synes ha pröfvat alt och
vara mätt vid alt, den drager ner icke blott de varma och
upphöjda känslorna, utan alla starkare affekter öfverhufvud.
Med ett blaseradt småleende tänker sångaren på huru han
varit onödigt bråd att öda sitt hat utån nytta; när han
smider glada skål-rim sluta de midt i lofprisandet af
stundens fröjd med en rad, som manar glädjen att stanna kvar
blott for att täcka sin egen tomhet. Endast ett par enstaka
gånger gör Tavaststjerna en ansats att höja sig öfver denna
lifvets vrånghet, hvars spöke möter hans öga hvart han än
skådar; då betraktar han den från en öfverlägsnare
ståndpunkt, belåten med det stänk af idealitet, som en gång fäst
sig vid hans andes vinge.

Denna genomgående stämning skulle förefalla slapp, om
den ej föranledde en själfanalys af ärligare och mera ingå-

l) Tyvärr icke här meddelbara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free