- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
53

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ankar i hemmets vik. Tavaststjema var en ypperlig
båtförare, lugn, påpasslig och oförvägen. Han älskade hafvet
i storm än mer än i stiltje, och det var hans trotsiga
lynnes största lust att rigga slupen och fara ensam ut, då (Ät
blåste som skarpast och sjön gick som högst.

Emellertid fortgick redigerandet af dikterna med lif
och energi; en om en underkastades de vännernas kritik,
och denna var ej alltid af mildaste slag. Envist och
hård-nackadt tillbakaslog skalden vanligtvis anfallen, om ock det
efteråt visade sig, att mången anmärkning fallit i god jord
och tagits ad notam. Redan då visade Tavaststjema den
ömtålighet gentemot kritik, hvilken ständigt förblef en svag
sida hos honom och nied åren snarare blef mera utpräglad.1)»

Själf skrifver Tavaststjema om sina dikter den 8
augusti :

«Saken är den, att jag krånglar alldeles orimligt,
trä-lar likt en häst, som drar kranen vid ett tegelbruk. Och
hvarför? Jo, jag redigerar mina dikter. Förläggare har jag
redan, ehuru vilkoren ännu ej äro klara. Att jag är
utled-sen vid all egen poesi, är naturligt. Hoppas endast 3:dje
delen af min produktion skall ut i tryck, och det är redan
för mycket. — Det är ett ciselerande, som kan taga
humöret af den gladaste unge arkitekt.–-Nästan hvarje

stump skall filas något litet innan den genom rådets
skärseld slipper in mellan de rena arken, där jag samlar
korrekturet. Hvarken odödlighet eller mycket pengar far jag för
mitt arbete, men det lättar en betydligt att känna sig af
med en hel hop gamla tankar, som ändå ej helt försvinna,
och ersätta dem med tidsenligare nya. Neiglick är mycket
sangvinisk vis ä vis deras emottagande hos publiken. Själf

’) Dikten «Välmening» är ett harmlöst utbrott af otålighet gentemot de
kritiserande vännerna — »veterinärerna». Utom den skref hau, såvidt jag vet,
under sommaren intet annat nytt än stycket 42 i *Fragment* och det redan
nännd* sista, «Långsamt som kvällskyn», äfvensom prosaskizzen «Järnvägstyp»,
som publicerades i Helsingfors Dagblad och senare i samlingen »I förbindelser»,
samt en annan liknande, »Huru Kalle grep idealet», hvilken i motsats till den
förra begrofs i en förtjänt glömska i tidningens spalter. (H. D. den 29
au-gnsti och 8 okt. 1883; T. begagnade här pseudonymen sitö.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free