- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
56

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Neiglick citerar några uttalanden af vänner, hvilka fatt se
korrekturen; en del äro mycket fördelaktiga, andra visa
hvilka stränga fordringar man stälde på den diktande
kamraten. Sålunda hade en medlem af den närmaste kretsen,
på hvars omdöme Nefglick satte stort värde, funnit
Fragmenten vara «alldeles för mycket Heine». Tavaststjemas
blifvande riktning kunde de i alla fall icke beteckna, det
var icke en morgonrodnad i dem, utan aftonrodnaden öfver
en förgången skola; i konsten, om någonstädes, är det ett
lifsvilkor att fatta sin tid. Förståndigt anmärker Neiglick:
«För min del har jag, som du vet, för länge sedan skrifvit
under denna åsikt om tidsandan; men du vet också att jag
beundrar många af fragmenten som hörande till dina bästa;
dessa heineanismer har du faktiskt genomlefvat, och det är
i min tanke tillräckligt raison d’étre för dem i denna bok,
som ju är ett slags ungdomstestamente».

Den i december anmäldes «För Morgonbris» såsom
utkommen i bokhandeln. På kvällen voro de 50 exemplar,
som hunnit färdighäftas, sålda. Neiglick skrifver samma dag
skämtsamt om «allmänhetens mening»: «De fa exemplar,
som först blefvo färdiga, ha circulerat och lästs — med
täm-meligen oblandade känslor. Fröken L. lutar sig tillbaka
och säger att hon känner sig så skön till mods, hon tycker
att hvar och en borde ha samma behof som hon att säga
någonting särskildt åt dig. Hos friherrinnan A. C., som är
vittert och fint bildadt folk, njutes det allmänt. Friherrinnan
själf använde, märkte jag, mina egna verba formalia — att
nog en del kunde vara borta, isynnerhet bland de sista,
men ingenting är dåligt och det mesta utmärkt godt — så
har här icke skrifvits på länge. E. A., hvars smak jag
funnit vara ovanligt god, hade fatt ett exemplar, som han
läste med förtjusning. Jag mötte honom här om morgonen.
«Nå?» — «Jo — där fins förträffliga saker». — «Utmärkta!»

— «Ja, utmärkta». — «Fint!» — «Som du säger — fint!» —
«Djäfligt fint!» — «Djäfligt fint.» — Den kamrat, hvars
klander af heineanismen nyss citerades, ångrade sig och skref
till Tavaststjerna: «Stor succés. Man känner sig värmd af
tanken att efter de sju magra åren nu åter se en ljusning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free