- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
59

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Både Aftonbladet och Stockholms Dagblad i
Stockholm innehöllo synnerligt välvilliga kritiker af den andra
upplagan, hvarvid den sistnämda tidningen icke tycktes
minnas att den året förut anmält samma dikter.

Det är icke lätt att i några ord sammanfatta dessa
kritikens omdömen, men en känsla af öfverraskning förråda
de allra flesta, öfverraskning öfver den alldeles nya tonen,
det omedelbara, det själfsedda, och öfver det nya i formen,
som alla medge vara sällsynt växlande och rik. Och de
allra flesta äro likaså ense om, att en stor talang här gaf
vackra framtidslöften åt den finsk-svenska literaturen.

Man kan icke undra öfver att denna poesi syntes
blaserad för dem, som af skaldens ålder och bokens titel
väntat sig ett brusande gåpå af entusiasm och idealism. Men
också på andra än de äldre, hvilka stodo utanför
ungdomens tidsstämning, måste det värka egendomligt att se
denna erfarna skepsis så ofta blanda sig in i den starka fläkt
af ungdom, som likt doft af vårens blom slår emot en från
en så stor mängd af dikterna. Jag har förut visat hurusom
detta märkliga drag i Tavaststjemas lynne redan skönjes i
hans — barnets af gamla föräldrar — tidigaste år. Det fick
kanske, medan arbetet på dikterna försiggick, en tillsats af
den misstro, som hos oss under det både i tankar och
handling så prosaiska åttiotalet herskade gentemot poesi i
allmänhet, och som gjorde att man tyckte sig liksom tvungen att be
om ursäkt för det man skref vers, eller åtminstone
kärleks-vers. Och än vidare var Tavaststjerna ytterligt rädd för
att visa sig sentimental. Få saker fans det öfverhufvud,
som han skydde så mycket som detta; han kunde, när det
blef fråga om hans vackraste dikter och någon anslog en
ton, som det ringaste hotade att bli känslosam, ge sig att
travestera och på alt sätt vanställa och begabba dem, blott
för att jaga bort hvarje misstanke om altför stor vekhet.

Det är i dessa egenskaper, tror jag, som det skeptiska
draget i «Morgonbrisens» dikter finner en naturligare
förklaring än i det starka inflytandet från Heine, hvilket man
så ifrigt velat framhålla. Tavaststjerna läste, såsom jag
of-van nämt, gärna Heine och beundrade mycket dennes dan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free