- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
69

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— —–ett väsen

att famnas endast af en,
den vackraste skaldetanke,
som nånsin lidit sig ren.

Det finnes icke ett spår af någonting sensuelt i denna
kärlek — och huru långt är Tavaststjerna icke i detta
af-seende från både Heine och Aarestrup! — så litet, att när
han en gång vid tanken på att bli förenad med henne säger
sig i hennes armar vilja lära «hvad den frågan gäller», så
värkar stället (i n:o 5) som ett nödfallsslut på en dikt, med
hvars ton det för öfrigt icke har mycket att göra. Och
den antydan han i en dikt vågar om en kyss:

Vill du ej se de skygga
känslorna vandra trygga
öfver den lätta brygga,
som våra läppar bygga?

går förbi som en sval fläkt. En annan gång är det
betecknande, att när hans sinne står «i feberbrand» och han vill
se hur «en kyss bränner», så menar han — en handkyss,
och icke ens denna djärfves han ge, ty han har «ett tölpigt
och blygsamt sätt». För öfrigt är han tillfreds och hans
hjärta sväller af lycka, när han ett förstulet ögonblick far
lyfta henne «på senstark arm» eller när hans tankar «i
täckaste barnagriller» gå kring hennes bädd eller han får luta sitt
hufvud i hennes sköte och sjunga henne en sång. Det
sin-liga är för honom förkroppsligadt i denna demoniska
sydländska flicka — »Nemesis» — som han ser skymta vid
sidan af sin «blonda mö», och hvars kyss är «död åt det
friska».1) Ur denna genomgående oändligt kandida
stäm-ning stiger bilden af tankarnas tärna dubbelt ren och vän,
och den skymmes föga af att skalden i ett ögonblick af
missmod förolämpar henne, som han själf medger sig aldrig
ha vågat datta med älskarens djärfva hand», genom att

’) Denna figur stammar kanske literärt från Topelii «mörka flicka» (i
»Demonen»),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free