- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
72

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den soliga sommarluften och hvilkas vingars glans gifvas
af de förtjusande uppslagen till många af dem — medan de
stundom varit altför lätta att bära en fastare afslutad tanke.
Men slå upp de första stroferna eller raderna och ni skall i
dem ofta finna en vek känsla uttryckt i så mycket
musikaliskt och rytmiskt välljud, med en sådan smekande och tillika
så enkel charme i språket, att de värka med samma
klangsköna innerlighet, som aflägsna stränginstrumenters sakta
spel. Jag behöfver, utom hvad redan nyss citerats, blott
nämna strofen:

Förtonande veka röster
från barndomens fabelland
ett slumrande eko väcka
i svärmarens bröst ibland

eller denna:

Jag hade min tanke vaggat
till ro på en drömblå fjärd,
tills alt, som mig tyngt och aggat,
försvann ur min sommarvärld

eller denna strof, som i all sin enkelhet bättre än
någonting målar det, som icke kan sägas i en finsk sommarnatts
tjusning:

När kvällen kring fjärran skogar
och vikar i aftonrödt
en stämning, en obeskriflig,
med dunkla konturer födt.

Denna gåfva att förbinda en osammansatt stämning
med en adekvat klar form, har dock äfven kunnat bära
fantasin fram genom en hel dikt, och tack vare detta
finnas stycken, hvilka med sin enkla, lugna ton afbryta de
stridiga känslornas uttryck såsom söndagsstillheten afbryter
veckans virrvarr. Af dem äro redan en del citerade. Jag
hänvisar ännu till 17, 21, 32, 40, 47 och anför ytterligare 31,
emedan den synes mig ha sin egen ton för sig, ett tycke,
som påminner svagt om folkvisan:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free