- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
75

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver mycket långa stycken, angifva den delvis reflekterande
arten af dessa försök: «Ljusets fråga», «Tre sommardagar»,
«Hvad har du njutit?», «När hvar och en sin syssla sköter»,
»Parasiten», »Vårbäck», «Det fria ordets män» m. fl.
Citeras må endast här en dikt, som ursprungligen var ämnad
att intagas i »Fragmenten», men uteslutits, sannolikt för att
den, ehuru rätt vacker, föreföll mindre omedelbar. Den är
på sitt sätt märklig, ty den innehåller för första och enda
gången i denna ungdomspoesi fosterlandets namn. Tredje
strofen lyder nämligen:

Nu springa unga källor fram i dagen,
nu vaggar knopprik björk i luftigt svaj,
nu känner man igen de unga dragen
af nordens vår och Finlands väna Maj.

Och som ett sidostycke till denna enda — och
betydelselösa — uttryckliga hänsyftning på fosterlandet må stå
några strofer ur en längre dikt, hvars titel är «Den fagelfries
fosterlandssång», men hvars hela innehåll antyder att med
«fage Ifri» knappast menas annat än «världsborgare»:

Skönt är det land, som i faderligt sköte
fostrat mig upp till en man som är fri,
vidt är det land, ty dess riksgränser slöte
inom sig jordklotets periferi.

Gränser ej ges, om ej rymden, som räcker
vidsträckt, oändlig sin famn emot mig,
än kommer dag, när vår kunskap sig sträcker
långt bortom stjärnornas flammande stig.

Vetandets skatt i en framtid skall sprida
kärlek till frihet och kärlek till ljus,
folket i bojor ej längre skall lida,
herrskaretroner förvittra till grus.

Frihetens sol skall af skyar ej skymmas,
sanning och rätt ej förtrampas af våld,
högre idéer hos människan rymmas,
hon. står i ljusets, det evigas sold.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free