- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
85

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litet pröfva mina krafter. Nu, när jag englng är ute i
svallet, kommer ej en tanke på mig att jag behöfver vara
egenkär för att jag har en båt att segla i och ett haf att segla
på. Det är naturligt att jag ej låter båten gisna, och lika
naturligt, att jag vet mig kunna segla. — Ja, icke beundrar
jag mig alls för att jag gjort något, hvarförutan jag aldrig
blifvit nöjd. — Ger jag mina unga känslor god form,
nåväl, är det ej min rätt att fa erkännande därför? Skall jag
bli egenkär för att folk kommer underfund med att jag har
ett hjärta — likasom jag ej vetat det långt förr än de?» —
Därpå fortsätter han om recensenten i Finsk Tidskrift:

• Han är rädd för att jag ej vet kosan på min seglats.
Huru skall en karl säga något annat häller, då han ser i
hela min diktning en stor brist, en oerhörd, och det är
lef-nadsmod. Hvarför skall en karl ge sig ut att kritisera, när
han ej har reda på första betingelsen till att dikta, och det
är just det lefnadsmod han påstår sig sakna hos mig. —
Tror du man utan lefnadsmod ids känna någonting, och
allra minst så starkt, så man ger det form? Just genom att
ge en skygg, flyktig känsla god form, motiverar man den,
gör man den berättigad, midt i en värld, där man borde
tanka på penningen framför alt —! Det kallar jag
lefnadsmod att våga känna, att våga ge uttryck åt det; ännu större
är att handla därefter. Om du tror mig kurerad af E. för
min egenkärlek, måste du i sanning känna mig bra litet . . .
Ger jag mig anspråkslösheten i våld och börjar inbilla mig
att andra människor mycket bättre veta skäl om mig än
jag själf — adjö då med dikt och framtid, adjö då med
manlighet och själfständig tro!»

Jag har tillåtit mig ett så utförligt citat ur detta bref,
emedan där föreligger ett af de få vidlyftigare uttalanden
som Tavaststjerna fälde om sin egen diktning och emedan
det annars är så karaktäristiskt för skalden. Det revolterar
honom att man kan frånkänna honom lefnadsmod; för
honom innebär ju detta ord endast modet att känna, dikta
och handla just som han själf vill, och han fordrar att
rättighet därtill ock skall medgifvas honom af andra. Det
lefnadsmod som yttrar sig utåt, i arbetets glädje, i intresset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free