- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
86

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för allmänna sträfvanden, i lusten att lefva för att värka,
det finner ju visserligen icke något uttryck i «För
Morgonbris» och fans knappast ursprungligen hos Tavaststjerna.
Det stiger nog fram under inflytelserna af hvad han
upp-lefde i Paris, men mera som en sporadisk stämning, och
därför nedslås det ock så fort, när yttre eller inre
omständigheter göra honom missmodig. Men de ansatser åt en
rikare lifsglädje, som i alla fall gjorde sig förnimbara vid
denna tid, och framför alt den stegrade tro på hans
kallelse, hvilken för hvarje dag fick alt större makt öfver
honom, bidrogo säkert att låta honom vredgas öfver att
offentligt blifva stämplad såsom blaserad och slapp. — Han
medger riktigheten af de anmärkningar, som gjorts mot hans
diktion både af denne kritiker och af en kamrat, som, på
samma gång han gjorde dessa anmärkningar, ogillade
kritiken i öfrigt. «Kom ej och påstå», tillägger Tavaststjerna i
ett svarsbref till denne kamrat, «att jag intet har att säga,
emedan jag ej haft tillfälle nog att se huru godt det gör att
säga ut hvad man har. Tack ännu för brefvet, det kom
som en gnista i en kruthög. Af mina gamla dumma tvifvel
på min rättighet att skrifva som jag vill och kan,
exploderade sista resten vid denna hälsosamma beröring».

Lång tid hade icke gått, innan han för öfrigt kände
sig fri från de stämningar, under hvilka «För Morgonbris»
uppstått och, likasom alltid i framtiden, gärna betecknade
dem såsom barnsliga. Redan i de sista bref han skrifver
från Helsingfors före afresan, ger sig en känsla af lättnad luft
öfver att han har dem bakom sig. I Paris stegras denna
förnimmelse ytterligare. «Mina dumma hypokondriska
känslor .. . hålla på att bli fullständigt botade», skrifver han
redan i september. «Hvad jag var fattig, när jag skref dedär
dikterna, som du säger att gjorde framgång. Hvad jag var
lumpen!» heter det senare. Eller: «I det hela taget ger jag
f—n i det hvad jag producerat hittills; det var frukterna af
ett körsbärsträd i äppelskogen . . . jag ligger med min sångmö
i ugnshetta oeh svettas bort åtskilligt af den förkylning jag
åsamkat mig däroppe bland folk, som jag ej förstod och
som därför ej förstå mig. Större klarhet behöfver jag själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free