Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelse i Paris. — Hemkomst. — Andra upplagan af «För Morgonbris». — «Frun emanciperar sig». — Öfversättningar. — «Nya vers». — Uttalanden och planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sina allra närmaste kamrater. Men felet var säkert icke
hans ensamt. De som sysslade med literaturen såsom fack,
tyckte sig böra taga sin vän under sina vingars skugga och
läto honom därför känna ett förmyndarskap, som stundom
med skäl kunde förefalla honom altför egenmäktigt. Och
det var ej nog därmed, denna myndiga ton klädde också
de flesta andra på sig, när de talade om Tavaststjernas
literära produktion. Han själf gaf genom sitt litet tafatta sätt,
som aldrig lät honom tränga sig fram, sitt stillsamma och
föga imponerande uppträdande understöd åt andras
mänskliga svaghet att kritisera. Men åtminstone bland hans nära
vänner spelade äfven andra och viktigare motiv in. Man
förstod hvilken talang han var och förargade sig åt att han
icke själf förstod det och icke kunde kasta öfverbord
svagheter, hvilka ett barn varsnade. Man såg i honom
fram-tidsdiktaren, den som skulle ge form åt vår generations
sträfvanden, och den känslan gjorde att man ville finna i
hans diktning större, allmännare horisonter, ville se den
djupare afspegla hvad man innerst tänkte och göra det just
så, som man själf skulle gjort det. — Och så var man ju
ett grand stolt att kunna räkna skalden med det börjande
ryktet som kamrat, men ville gärna vara det ännu mera.
Helt säkert finnes det icke mången af Tavaststjernas
vänner från denna tid, som i viktiga lifsfrågor haft ett
direkt utbyte af hans samtal. Det är mycket möjligt att i
hans krets utbildat sig ett altför öfverlägset sätt att taga
frågorna på, att gripa dem med skepticismens kniptång och
granska dem i witzens och ordlekens bengaliska ljus.
Naturligtvis var detta i många fall en af tidsandan dikterad ton,
men i många andra var det lika säkert ett medel att slå
ifrån sig saker, i hvilka man icke så noga tänkt sig in. Huru
som hälst, så besatt ej Tavaststjerna förmågan att i den
muntliga meddelelsen lätt forma sina tankar. Det var kanske icke
så många af lifvets ting, som tett sig för honom annat än i
litet dimmiga diktarevyer; en del hade han dock rätt mycket
funderat öfver. Men han talade vida hällre i bref än téte ä
téte. Också i den förtroliga korrespondensen blef han
fragmentarisk, stundom svårbegriplig; i det muntliga umgänget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
