- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
101

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inskränkte sig formen för hans omdömen och åsikter mest
till aforismer, hvilka kunde vara originella och kvicka, men
icke alltid träffade spiken pä hufvudet. En diskussion med
honom utmynnade snart i oberäkneliga paradoxer, och oftast
var det rätt svårt att bli klok på hvad han tänkte. För
öfrigt var han i umgänget med sina vänner jämn och
älskvärd; han kunde ha en mängd roliga infall, besatt ett slags
halsstarrig humor — ett uttryck, som någon användt om
finnar i allmänhet, men som jag tycker frapperande passar på
Tavaststjema — stod alltid redo att vara med, hittade på
ganska originella upptåg och improviserade lustiga rim. Men
i allä fall hade man, äfven vid den intimaste beröring, ofta
intrycket af att Tavaststjema gick med sina egna funderingar,
hvilka ej stämde till andras tankegång, och bar sitt hufvud
för sig. Personligen var han af dem, som stodo honom nära,
högt skattad för sin bottenärliga, vänfasta natur, sin raska
tilltagsenhet, sitt goda lynne och sin hängifvenhet åt
kamratlif-vet; ofta kunde han, isynnerhet för främmande, förefalla något
kuriös genom de bryska vändningarna i sitt uppträdande, och
en mängd exempel citerades på hans förmåga att bereda folk
öfverraskningar. Fick han sitt berserkalynne på sig, var han
mycket onådig mot dem han icke tyckte om; när man sett
honom i sådana ögonblick och läser hur Ben Thomén
behandlade sin skolkamrat Albert Björkman (»Barndomsvänner»,
andra delen), så är likheten slående. Tavaststjema som Ben
förargades åt intet så mycket som åt dumheten, tarfligheten
och filisteriet. Om denna förargelse emellanåt tog
besynnerliga former, så kunde man dock nästan alltid vara säker
på, att där låg en känsla af sårad nobless till grund och att
det var ett latent medvetande om hans egen större syn på
sakerna, som då gaf sig luft. Insåg Tavaststjema att han
begått en förseelse mot en kamrat, var han ständigt den
förste att medge det; vid sådana tillfällen, och isynnerhet om
han då hade anledning skrifva ett bref, fick man fröjdas åt
en varm uppriktighet och en vek finkänslighet, hvilka gömdes
innerst i hans väsen, men hvilka han var altför öm om att
oftare i hvardagslag visa — och man höll af honom dubbelt.

Sådan står Tavaststjernas personlighet i mitt minne från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free