- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
102

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en intim sammanvaro under dessa tider, på gränsen mellan
ynglingens och mannens ålder. En sällsam blandning af
motsatta egenskaper var hans väsen i ytte måtto som i inre,
och föga liknade han mängden.

$ $

*



Tavaststjemas lutning åt ett europeiskt betraktelsesätt
blef i Paris alt större. Han kom till klarhet om det
«kosmo-politiskt-mänskliga mål», skrifver han till Neiglick, «som eldat
dig efter din återkomst från Frankrike och som varit min
nästan oklara idé hela min ungdom igenom.» I de inhemska
frågorna hade han stadgat den ståndpunkt, vi redan sett honom
intaga vid diskussionerna i polyteknikemas förening, nämligen
att anse språkstriden främmande för en mängd intressen, som
till fromma för landets intellektuella utveckling borde flyta
öfverst. Någon partiståndpunkt i egentlig mening intog
Tavaststjerna följaktligen icke. Af sina till öfvervägande del
starkt svensksinnade kamrater ansågs han en tid behäftad med
fennomanska sympatier, men detta var mera en följd af att han
icke kunde gå in på deras radikala synpunkter, och dessutom
af en medfödd oppositionslusta, än det berodde på att han
skulle slutit sig till det finska partiet. Sin aktning och sin
förståelse för arbetet på det finska hållet bibehöll han ständigt,
men hans egenskap af skriftställare på svenska utvecklade
naturligtvis sympatier för sträfvandena att upprätthålla detta
språk i Finland: hans svekomani var ett slags sjalffbrsvar. När
han någon gång kallar sig «svensksinnad», så är det
emellertid icke i samma mening som de i partistriden kämpande, ty
från den höll han sig fjärran. Ett inlägg då och då på senare
tider var betingadt af hans ställning som tidningsredaktör.

Dessa frågor hade han — på sitt sätt — öfvervägt rätt
mycket; han kände att han icke kunde förändra språk, ehuru
han nog en tid umgicks med tanken på att börja skrifva på
finska och äfven gjorde försök i denna riktning, men på samma
gång kände han sig i sin egenskap af författare på svenska
mera som «skandinav» — det är hans eget litet förflugna
uttryck — än såsom finne. Han såg en lösning i denna konflikt
endast däri, att han, utan att uppge sitt modersmål, arbetade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free