- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
114

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

universitetet. ’) Det finnes ock en tillstymmelse till
psykologisk förklaring af vännens (han heter nu Trygge Sanders) på
svartsjuka grundade stämning mot Ben, äfvensom en i Bens
minne återkallad episod från hans utrikesvistelse. Han
sammanträffar i Milano med en sångerska, M:lle Zucketsch, hvilken
han älskar, men som använder honom till att sjunga duetter
med sig och kastar bort honom när han förlorat sin röst.
Detta motiv kolorerar till en viss grad den något blacka bilden

’) *Samlades hans forna kamrater någongång, kommo också korten och
toddybrickan fram. Samtalet gick sin kretsgång kring brödstudierna, och om
hjärtat då och då klappade varmare, var det vid tanken på den flicka, som
skulle löna en för alla tråkiga stunder vid böckerna. Det enda som väckte
sinnena var språkfrågan. När den kom till tals, blef det visst aldrig någon
opposition, ty alla voro de af samma mening, men likväl kunde man efter
tredje toddyglaset slå handen i bordet så att det skallrade i fönsterrutorna och
svära i alt hvad svekomaner hette. Ute i staden och i studentlifvet gingo alla
deras intressen upp i ett enda: det finska språkets rätt och framskridande.

För det agiterade man, röstade man på alla möten, och för finska
språket höll man sina ungdomliga tal, öfverflödande af entusiasm och
ensidighet. Men själfva andan var sund och kraftig och något rå, uppfyld af hat till
det eleganta, snobbande svenska partiet vid studentkåren, sådant det
uppträdde på gator och värdshus och sådant det tog del i studentkårens
angelägenheter, innan det på grund af sin röstminoritet drog sig helt och hållet
ifrån det akademiska lifvet, lämnande studenthuset det finska partiet i våld
med förnäm likgiltighet efter hettan af tiotal hätska debatter.

Skulle man ut att roa sig fans det alltid meningsfränder, som man
stötte på i studenthuset. Finska teatern drog naturligtvis alla liftigare sinnen,
och blef man rätt intresserad gick man in som statist vid densamma för en
termin. Då hade man fritt tillträde till salongen, och dessutom fick man
tillfredsställa sin litet romantiska längtan efter en inblick i världen bakom
kulisserna. Men det var ej många, som använde det sättet.

Sällskapslifvet med sina soiréer i studenthuset var nu egentligen för
dem, som tyckte om att dansa och hade fruntimmersbekanta. Sådana bekanta
var det nu gunås ej så svårt att få, men man måste i alla fall göra våld på
sin natur för att stå där uppspetad i frack på det hala golfvet och krambugta
sig och göra sig till. Hade man ingen speciell magnet som omotståndligt drog
en in i danshvirflarna, satt man hälst med några vänner i buffetten och drack
sitt öl, tills man steg upp och gick hem till böckerna och sängen. Det var
ett «tillsamt lif, kostade ej mycket och bekom studierna utomordentligt väl.

De flesta teologer och jurister voro om fyra år efter afslutade examina
fast anstalda någonstädes i hemorten, med knappa inkomster visserligen, men
med hopp om bättre. Filologerna dröjde längre, för att ej tala om det
försvinnande fåtal, som efter kandidaten togo i med den långa läkarekursen. Men denna
behöfde både penningar och läslust, och dem tog man ej på hyllan . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free