Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. «Barndomsvänner»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miska studiemas utsträckning till båda könen och öfver alla
samhällslager banat alldeles nya vägar för den allmänna
bildningens inträngande i hemmen. Det sades i kritiker af
»Barndomsvänner», att Tavaststjema i sin framställning af
Bens uppväxtår velat blotta genomsnittsbildningen i
borgerliga finska hem och lägga särskild vikt vid den roll, som
Bens uppfostran spelade i hans kommande utveckling. Jag
är öfvertygad om att ingen sådan afsikt låg till grund for
hans skildring. Såsom han redan gjort i verscykeln «Från
pojkåren» och sedermera gjorde i sina prosaskizzer med
samma motiv, tecknade han ett genomsnittshem sådant han
sett det i många exemplar och variationer, endast starkare
betonande några enstaka drag för effektens skull.
Tavaststjema var nu och framdeles altför litet filosof, altför mycket
värklighets- och stämningsskildrare för att gå ut från någon
fixerad teoretisk synpunkt när han skref. Endast när han
lät sig förledas att gifva sina personligheter en altför
ensidig färgläggning åt det ena eller andra hållet, kunde han
blifva hvad man i en viss mening kallar tendentiös.
Under skoltiden genomgår Benjamin Thomén den
första kursen i kurtis, kvartettsång och punschdrickning, och
så kommer han till universitetet. Sångarkretsama lägga
genast beslag på hans förträffliga röst, och genom dem för
hans väg till sällskapslifvet, som tar honom starkt i anspråk,
ty en så god tenor är icke alltid lika lätt att öfvertala, och
utan kvartettsång kommer man ju ingenstädes tillrätta. Så
går en dag efter den andra, den ena natten sjunges och
skålas bort som den andra, lifvet tvinnar sig ut mellan
fingrarna på honom, medan den ideala kompensationen är en
blind förtröstan på framtiden, den alt ännu beståndande och
besvarade kärleken till Sigrid Walborg samt musiken, som
helt och hållet fyller upp hans väsen. Men hans
motståndskraft mot detta lif blir alt mindre, studierna glömmas, en
hård dom af läkaren gör Ben så trotsigt cynisk och ynklig
tillika, att han söker tröst hos en bamdomsbekant, som just
råkat taga tjänst hos Walborgs, och förlofningens upplösning
påskyndas genom att en federationsdam angifver honom.
Ben besluter då att bli sångare och reser till Paris. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
