Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. «Barndomsvänner»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett sångarlif, sådant Ben och hans vänner lefde det,
har helt säkert existerat oberoende af tidsandans riktning
åt ett eller annat håll. Ja, detta lif har icke inskränkt
sig till sångarena, ty det har ständigt funnits också andra
studenter, som älskat rumlandet mera än studierna och som
råkat på dekadans, utan att ha sången och dess
tjusningskraft att förebära som ursäkt — likasom det funnits
sångare, hvilka blifvit alldeles lika goda medborgare som
någonsin individer utan röst och gehör. Om emellertid den
slapphet, som sångarlifvet i dess sämsta form onekligen var
egnadt att nära, under den skildrade tiden grep mera
omkring sig än tidigare och senare, om flere unga män föllo
offer för den, om tankarna på framtiden så sällan döko upp
och om tonen var skeptisk, satirisk, frivol — så berodde
detta i ringare grad, synes det mig, på de i Tavaststjemas
ofvanstående reflexion framhållna omständigheterna, än på
den ringa lyftning lifvet bland ungdomen i allmänhet hade,
på frånvaron af bildning, med ett ord, på ungefär samma
förhållanden som de, hvilka invärkade på lifvets gestaltning
i ett hem sådant som Bens. Och om sången nu spelade
en större roll i studentlifvet än annars, så hade det åter sin
orsak för sig; språkfrågan hade i slutet af sjuttio- och
början af åttiotalet åvägabragt en ytterligt skarp söndring inom
studentkåren, och det fans mycket fa intressen, som kunde
förena olika tänkande. Bland dessa var sången kanske det
förnämsta; när elitkören M. M. stiftades, med fullständig
uteslutning af alt språkgräl, omfattades dess sträfvanden af alla
medlemmar med en entusiasm, som i utomståendes ögon
sammanföll med likgiltighet för allmänna frågor. Denna
hän-gifvenhet var icke blott framkallad af värma för själfva
uppgiften, utan stod också i samband med den befriande
känslan att kunna lefva på vänskaplig fot trots olika
partigruppering. Uppburna som de voro af publiken, fingo sångarena
en alt högre tanke om sin mission, medan de af sina
antagonister alt mera stämplades såsom vällefnadens och
dåd-löshetens typiska representanter.
I denna belysning måste man, förefaller det mig, se
Ben Thomén under hans studenttid. Tavaststjerna har icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
