- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
122

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kyliga granskningen kom denna gång från Tavaststjemas
egen krets. Jag har ofvan antydt h vad man där väntat sig
af hans roman. Det blef någonting helt annat, och man
kände sig besviken. Alt det som Tavaststjerna gaf, kände
man ju till förut, det var altför obetydligt, man ville hafva
de stora häfstängerna för ens tänkande och handlande, man
ville spegla sig i den fond, hvilken man stod altför nära för
att själf kunna upptäcka den. Man tyckte att Tavaststjerna
icke dragit konsekvenserna af sina uppslag; han hade gifvit
sitt eget jag i en rad af visserligen trogna stämningar, men
man hade hoppats på mycket mera.

Dessa synpunkter togo sig uttryck i en lång, briljant
skrifven och mycket omtalad recension, som af Neiglick
publicerades i Finsk Tidskrifts marshäfte 1887. Neiglick
säger uttryckligen att man väntade hufvudsaker, men fick
bisaker. Han klandrar att språkfrågan totalt saknades i
skildringen af en tid, då den faktiskt spelade en så oerhörd
roll, att det ej visades på hvad sätt tviflet alstrade »oklara
hufvuden och blaserade viljor», ej häller huru sångarlifvet
värkade depraverande på Ben, hvilken bort framställas som
ett kvartettsångens offer i stället för att han nu var alldeles
för mycket «själ» för en tenor och sången blef en
tillfällighet i hans utvecklingshistoria. Dessutom var hvarken Ben
ej häller Sigrid tydligt tecknad, motiveringen i deras
karaktärers utveckling var ofta öfverhoppad, liksom i allmänhet
behandlingen icke kunde kallas fullt literär. Prosan var
visserligen manérfri, men hvimlade af språkfel. Bland
utländska förebilder nämdes främst Kielland.

När man nu, på det afstånd tiden ger, mot boken
kontrollerar denna kritik, dess myckna och skarpa klander
samt dess flyktiga betonande af förtjänsterna, så kan man
knappast förstå strängheten, om man ej tager hänsyn till
Neiglicks och andras förväntningar — de hade, som sagdt,
tänkt sig en helt annan bok och Neiglick själf tänkte sig
säkert den, som han ämnat skrifva och som, om den blifvit
af, naturligtvis med skärpa trängt tidens stora lyten in på
lifvet och haft sin tyngdpunkt just i den nyktra
framställningen af samhällsförhållandena. Jämte många riktiga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free