- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
129

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men detta var öfvergående. Ett par veckor senare skrifver
han att han haft det godt «Alla ha bemött mig med
synnerlig respekt, sagt mig artigheter rakt i synen och bjudit
mig på både middags- och kvällsmat.» Fru Edgren hade
gjort honom komplimanger, som han fann altibr uppriktiga
för att rätt tros, Ernst Ahlgren hade på afstånd låtit
försäkra honom om sin sympati, hvilket han satte mera värde
på, och en kväll i Idun hade han sammanträffat med hela
det literära Sverige, «från Harald Wieselgren till
Socialdemokratens redaktör». Mest imponerade på honom Viktor
Rydberg, som han fann «monumental» och hvars
personlighet för honom »glättade ut mer än ett randigt intryck» af
särskilda andra.

Tavaststjernas beslut att bosätta sig i Köpenhamn för
en tid hade sin grund i lockelsen att fa deltaga i det unga
literära Danmarks sjudande lif, träda de af honom och hans
kamrater på afstånd så starkt beundrade bröderna Brändes
nära och erhålla impulser i många riktningar. Närmast hade
han dock kommit att tänka på Danmark därigenom, att
Neiglick, som föregående år tillbragt en tid i Köpenhamn,
var alldeles entusiastisk för denna stad eller rättare för den
yngre vänsterklicken, med hvilken han stått i intim beröring,
samt icke upphörde att prisa dess esprit, talang och
arbets-ifver. Den var för honom idealet af intelligensaristokrati,
och liksom han själf haft en utomordentlig njutning af
säll-skapandet i dess krets samt därifrån medfört viktiga intryck,
så trodde han att Tavaststjerna borde i Köpenhamn lära
sig att se lifvet med den rätta blicken, att uppskatta kon-

densvaa det dystra svårmodet själft om man ser på honom, hör man honom
är iotrycket lindrigare, nästan skämtsamt. — Det är tunga förhållanden de
lefva i, det unga Sverge. Jag försökte supa dem glada en kväll på min
be-Icostnad — gissa hvad det kostade, munklikör och kaffe? — Sex kronor på
fyra man hand! Och det kalla de vift och anse sig berättigade att må som
hundar dagen efteråt, utom det att de ångra den utsväfniogen ända tills
graf-ven täcker skylande öfver deras skröpliga ben, som aldrig haft märg nog att
hysa ett uns af den lefnadslust, vi ösa ut i kaskader terminerna i ända. —
Jo jo men — kulturfolk ä’ di! Och resonnera om lefnadslust göra de
alldeles sjuförbannadt naturligtvis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free