- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
130

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sten och särskildt literaturens konst till dess rätta innebörd,
och att skrifva ordentligt. Neiglick hade tidigt insett hvad
Tavaststjerna också förstod, men hvad många andra hos
oss icke förstå, nämligen att det för en finsk författare
ligger allra närmast att göra sina studier i Skandinavien, där
det andliga lifvet erbjuder honom de talrikaste
beröringspunkter med hans eget, där han är mäktig språket och där
han har mer än nog att lära. Om våra unga literatörers
vallfärder till Paris medfört någon annan behållning än
vanliga turistresor pläga, så har det hufvudsakligen skett
emedan de där sammanträffat med skandinaviska yrkesbröder.

En naturlig blyghet gjorde att Tavaststjerna i början
icke kom sig för att besöka de danska skriftställarena. Peter
Nansen lärde han dock genast känna, sannolikt genom
rekommendation af Neiglick, som stod Nansen särskildt nära.
Om någon tid har han gjort flera bekantskaper, han har
uppvaktat både Georg och Edvard Brändes, sammanträffat
med Pontoppidan, Otto Bentzon, Gustav Essman — hans
ständiga sällskap under hela våren i Köpenhamn — samt
svensken Lundegård, «modem ända till vansinne i teori»,
som han säger. Han är starkt gripen af Georg Brändes —
«en man som kan vinna Jehovah själf för sina synder, om
han ger sig att plädera för dem inför honom», det har
varit fråga om »Barndomsvänner», Brändes har talat godt om
boken, men tagit fram några svagt motiverade ställen och
låtit Tavaststjerna muntligen fylla i det felande. Hos Edvard
Brändes har han icke häller personligen kommit undan utan
«en liten dusch». I alla fall känner han sig «en smula
vilsen bland all denna intelligens», och han hänföres icke af
den så omedelbart som Neiglick. På tal om Georg Brändes,
hvars snillrikhet han beundrar ju närmare han lär känna
honom, säger han engång att det finnes en lucka hos honom,
såsom hos hela den moderna literaturen — bristande tro på
lifvet. «Han borde reformera när han så bra förstår
samtiden. Det är det som han saknar öfvertygelse till. Det
hindrar honom dock ej att vara stor.» Tavaststjerna skulle
emellertid ständigt komma att med allra största tacksamhet
minnas den sympati Brändes visat honom och hvilken i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free