Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vistelse i Stockholm och Köpenhamn. — «En inföding». — «I förbindelser». — Statens pris. — «Affärer». — «Marin och genre». — «Dikter i väntan». — Dramatiska småsaker. — Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra for den af recensenterna som så »oemotståndligt
vinnande» m. m. m. m. förklarade författaren(!).
Denna bok, hvilken bar sitt namn efter den första
berättelsen, innehöll därjämte en annan, «Fostermor och
fosterson», något mindre uppmärksammad än den första,
emedan den uppträdde med ringare anspråk och var kortare,
men i alla fall rätt beaktansvärd, emedan den var
Tavast-stjemas första försök att skrifva objektivt. Frånser man en
alldeles betydelselös antydan om den unge Hannes’ «trots»,
så har denne förödmjukade hjälte nämligen ingenting, som
påminner om Tavaststjema eller hans lifserfarenheter.
Ämnet är psykologiskt mycket väl funnet och för hjältens
vidkommande behandladt med rätt stor säkerhet — det är
Tavaststjernas styrka i gosseskildringen, som till en del går
igen här, om också denne af sin fostermor tyranniserade,
om sitt tiggarursprung ständigt påminte, af den allmänna
barmhärtigheten lefvande, af kamraterna förlöjligade stackare
är vidt olik den bussige lille Karl. Däremot har
fostermodern åter gjorts altför svart. Det finnes knappast en
skift-mng af godhet i denna gamla fröken, som dock med sitt
smärtstillande vatten så gärna velat kurera alt och alla.
Effekten af hennes ensidighet hade framstått vida bättre ifall
den skildrats mindre hård. Hade författaren gifvit «tant
Sallgren» hälst ett uns af sympati, hade han låtit hennes
omsorger om Hannes, hvilka ju följde honom, tyngande och
kedjande, om också materielt nyttiga, ända inom hans
kyrko-herdebols väggar, framstå såsom sprungna litet mera ur ett
godt hjärtas oförstånd och litet mindre ur ren egoism och
hersklystnad, så hade han ock fatt öfver hela berättelsen
något af det goda lynne, som skulle erfordrats och som nu
fullständigt saknas’). Denna novell är emellertid ännu
knappare och fastare skrifven än «En inföding», den värkar
absolut originell och ter sig i alla afseenden som ett nytt steg
framåt. I huru hög grad Tavaststjema där har skildrat
själf-sedda saker, kan jag icke säga; dock påminner jag mig att
*) Detta är åtminstone mitt intryck. Några recensenter funno historien
nog så humoristisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
