Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vistelse i Stockholm och Köpenhamn. — «En inföding». — «I förbindelser». — Statens pris. — «Affärer». — «Marin och genre». — «Dikter i väntan». — Dramatiska småsaker. — Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det talades om en gammal, numera afliden person i hans
skolstad, hvilken man ansåg att han med omild naturtrohet
porträtterat i fröken Sallgrens gestalt, och att opinionen å
orten däraf starkt upprörts.
Man hade knappast hunnit diskutera ut denna bok,
innan Tavaststjerna var fardig med en ny. På våren 1888
utkom — hos Söderström i Borgå likasom den förra —
novellsamlingen «I förbindelser», en titel, som återigen var
lånad af den första novellen. Ehuru Tavaststjerna skrifvit det
mesta äfven af denna boks innehåll på utrikes botten, finnes
det blott en af samlingens nio berättelser, «En målares
vanskligheter», som till sitt stoff påminner därom. De öfriga röra
sig på hemlandets mark. Alla äro skrifna med raskt lynne,
ämnena variera mycket, den konstnärliga behandlingen är
stram och tadelfri såsom icke förr, och med glädje kom
man öfverens om att det hela innebar, som Neiglick i sin
recension sade, «ståtliga löften».
Det var egentligen mera de kortare skizzema man
fäste sig vid, än den första, längre berättelsen, troligen
emedan man i den fann någonting sväfvande i teckningen eller
i resonnemanget, någonting som man icke rätt förstod.
Däremot var man — jag talar nu om den literära
kamratkretsen — förtjust öfver den lyckliga harmonin mellan form
och innehåll i alla dessa små skildringar, antingen de rörde
sig om pojkårens händelser eller gingo utöfver dem. Där
fans denna ypperliga teckning från den lilla
läneresidens-staden, «Ett missförstånd», som i all sin enkelhet öppnade
många olika perspektiv — först öfver själfva den sofvande
staden, vidare öfver motsatsen mellan de båda figurerna,
den finska torparen, som sitter i bysättningshäktet och den
ryska kosacken som står på post, och hvilka icke förstå
hvarandra bättre än att kosacken skjuter ner bonden; sedan
är där kvinnan med de sex barnen, som flr gå från torpet
i Pieksämäki utan att mannens skuld blifvit betald, och
slutligen den egendomliga rättvisa, som frikänner kosacken.
Denna sistnämda punkt springer nu visserligen icke så
alldeles tydligt fram, och i det hela var ju kosacken tämligen
oskyldig; men liksom Tavaststjerna ofta i sina arbeten trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
