Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vistelse i Stockholm och Köpenhamn. — «En inföding». — «I förbindelser». — Statens pris. — «Affärer». — «Marin och genre». — «Dikter i väntan». — Dramatiska småsaker. — Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig hafva lagt ner vissa «knoppar», om jag så far säga, åt
1 hvilka han fröjdade sig desto mer ju djupare de blefvo
fördolda för andra, så var detta också en dylik knopp. I sitt
I föredrag i Köpenhamn citerade han händelsen såsom ett
i bevis på den rysk-militära rättsskipningens slapphet. Där
fans vidare i samlingen en lyriskt innerlig, känsligt diskret
och i stilen utomordentligt fulltonig liten erotisk hymn,
i »Marie!», jämförlig med skaldens bästa dikter i bunden form,
samt en figurteckning, «Jämvägstyp», det första
Tavast-stjema skrifvit på prosa, visserligen obetydlig i sig själf,
men för alla som kände till modellen, öfverraskande
träffsäkert gjord. Och så funnos ju de dråpliga historierna från
»slyngelåren», i hvilka Tavaststjerna nu på prosa fick fram
ännu mera än förut på vers och hvilka säkert lästes och
applåderades mest af alt i denna samling.
Frän en aflägsnare ståndpunkt ter sig likväl
förhållandet mellan dessa småberättelser och den längre i början
annorlunda. Otvifvelaktigt värkar den sistnämda nu
intressantast. Det är en psykologisk studie, gjord med större lugn
och större allvar än någon af Tavaststjemas föregående.
Varianter af ämnet har han berört förut. Ben Thomén
förödmjukas af förbindelserna till Syberg och Sigrid Walborg,
fostersonen Hannes’ lif är egentligen intet annat än en enda
stor förbindelse, och den föga ideella uppfattningen af
vänskapen såsom ett rotlöst förhållande, det där icke ens
motstår pröfningar af yttre beskaffenhet, har man sett
tidigare, både i ^Barndomsvänner» och «En inföding». ’)
Här fångas en äldre, klarseende man under fullt
medvetande alt fastare och fastare i maskorna af alla de
tusen « förbindelser», dåliga afiarer och vänners anlitande
medföra; sakta rinner hans lif, som är ämnadt att vara
arbetsamt och fullt af intressen, bort mellan alla skyldigheter som
påläggas honom af behofvet att uppehålla krediten, och
omärkligt täppas alla andra utvägar för denna till det yttre
j lj Om denna uppfattning uttalar sig Tavaststjerna själf i ett bref till
en ung svensk författare, hvars bekantskap han »hoppas kunna utveckla till en
rånskap, hvilket begrepp jag hittills genom en specielt olycklig begåfniDg
försökt eliminera bort ur min världsåskådning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
