Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vistelse i Stockholm och Köpenhamn. — «En inföding». — «I förbindelser». — Statens pris. — «Affärer». — «Marin och genre». — «Dikter i väntan». — Dramatiska småsaker. — Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehållit någonting nytt, men för att de som tviflade på
Tavaststjemas värma för sitt fosterland, skulle sett att han i
grunden var en så god patriot som någon annan, och främst
för att det skulle beredt en angenäm öfverraskning åt dem,
som kände honom och icke hade vägat räkna på att han
skulle ägt en så klar insikt i den allmänna gången af vår
inre utveckling och ett så pass utveckladt omdöme om
förhållandena både inom landet och gentemot Ryssland.
Föredraget tyckes ha blifvit en ganska stor succés.
Tavaststjerna sänder sin syster i Stockholm ett
telegram-bref: «Ofantlig glädjeutveckling. Föredraget välvilligt
mottaget, alla storartadt vänliga» — och i tidningarna fick han
mycket berömmande omnämnanden.
Till sommaren kom Tavaststjerna åter hem, och för
en del af den samt hela den följande vintem slog han ner
sina bopålar i Hangö, med ändamål att författa. Det
närmaste han här tänker på, är en större teaterpjes. Han har för
afsikt att tillbringa julen hos sin syster i Stockholm, men
det är ondt om respengar och han blir kvar vid sin dram,
om hvilken han förtroendefullt skrifver: «Jag vet ej när den
blir fardig, men förb. stilig blir den». I en tillfällig
publikation, »Fria Blad, uttalanden i dagens frågor», som på
våren 1889 utgafs af det nyss afsomnade Dagbladets
närmaste klick, offentliggjorde Tavaststjerna ett dialog-fragment
ur andra akten af sitt stycke, som då bar namnet «En
julhälg». Arbetet på detta drama afbröts emellertid af
annat. Hangö upplefde denna gång en vinter, som till och
med i dess annaler var oerhörd, och Tavaststjerna fann i det
storartade naturskådespel, hvilket ständigt uppfördes när isen
kom och gick, i ångbåtarnas djärfva försök att tränga in i
hamnen, i promenaderna ut till dem längs isen, en
sysselsättning, som kraftigt grep hans sportsjäl och satte lif i hans
fantasi. En serie förträffliga tidningsuppsatser blef häraf den
literära följden. Dem samlade och sofrade Tavaststjerna, så att
de gåfvo grundmaterialet till en ny bok. Det kompletterande
stoffet togs, också det, till en del från Hangö, men boken
blef, i sin tur förhindrad af dramat, fardig först till jolen 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
