- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
158

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med skäligen hvardagliga motiv, «I slutet af smekmånaden*
och «På understol», i hvilka dock äfven några vältecknade
personer vittna om Tavaststjemas goda blick för manlig
psykologi — medan öfverhufvud i alla dessa studier
kvinnorna utfallit mindre sanna och individuella.

• Marinerna» äro hufvudsakligast skildringar från den
«stora tragediserie», som aktören hafvet för upp om hösten
och vintem, när »allvaret under veckor och månader ligger
mörkt och tungt och rufvande milsvidt öfver dess mäktiga
ämne». Det literära värdet af dessa bitar är växlande; men
kraftig och djup är den stämning af kamp mot en mäktig och
obeveklig natur, kamp för att hålla förbindelsen mellan ett
aflägset, fattigt land och Europa uppe, hvilken hvilar öfver
alla dessa i köld och is och snö infattade skizzer. Åter har
Tavaststjerna här lyckats ge en omedelbar och trogen
öf-versättning af sina naturintryck. I ett af styckena, «En
ramponerad fyr», höjer sig denna värklighetsteckning till en
nästan storslagen bild af pliktens, modets och uthållighetens
strid på lif och död mot naturmakternas ständiga rasande
anlopp. Och dock är detta äfven endast ett referat, men
gjordt i en knapp, säker stil, och i ett språk, hvars klang
tyckes fördjupas med stoffets allvar.

Som en kontrast mot alt detta vakna, kämpande Rf,
midt i hvars energi skaldens lefnadslust tyckes vecklas ut till
den högsta spänning, möter man oväntadt en liten dyster
höststämning, »Ofvergifvet», med en reflexion i slutet, där
den tröstlösaste ensamhetskänsla banar sig fram. Det kan
falla någon in att fråga, säger författaren, hvad det enda
staffaget i taflan — han själf — har där att göra. «Jag
vill motivera det med några ord. Det är där för att öfva
sig se öfvergifvenheten in i hvitögat. Äfven innan döden
kommer, kan det vara så godt att ej bli skrämd för
ensamheten. Den är kanske hemskare här i lifvet än där
bakom . . .!»’)

Det må i förbigående antecknas att den såsom själf

]) Egendomligt nog har detta stycke blifvit upptaget i den lilla
samlingen af Tavaststjemas efterlämnade skrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free