Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vistelse i Stockholm och Köpenhamn. — «En inföding». — «I förbindelser». — Statens pris. — «Affärer». — «Marin och genre». — «Dikter i väntan». — Dramatiska småsaker. — Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt stycke obetydliga smlstadsskildringen *1
fågelperspektiv* ursprungligen var ämnad att ingå i "Barndomsvän
ner» samt att Tavaststjerna i slutet af densamma berör den
nya finska rörelsens ovälkomna rubbande af vissa bekvämt
traditionella förhållanden på sådana orter, görande därjämte
en allmänt hållen reflexion öfver hela rörelsen. Af vida
större intresse är den fosterländska elevationen i »Vårens
kyss». Hela denna af en stark och vacker patos burna
prosadikt är samlingens mest personliga stycke. Den är ett
ängslans rop pä räddning från ålderns, köldens, cynismens
hårda tag, men på samma gång springer där fram ett stort,
ljust jubel öfver att än en gång känna hjärtat svälla, och en
tro, så intensiv och så glad, som bekymren och tviflen varit
mörka. Och all denna längtan är stäld mot fosterlandets
bakgrund. Hvilken rent barnslig fröjd öfver vårens första,
magnetiska, föryngrande beröring ger sig icke luft i dessa så
alldeles omedelbart nedskrifna ord: «Ett välbefinnande utan
gräns tog mig långsamt i besittning. De friska vårböljorna
slogo fortfarande in genom fönstret, och jag söp in med den
hela vårens härlighet och brusande alstringskraft. Mitt inre
blef som en strandäng, där solskenet leker öfver små
krusiga silfverböljor och ljumma vindkårar spela om bland
ra-nunkler och violer och skälfvande fjärilsvingar. Och jag
kände mig stormande ung och lycklig igen, hela hären af
bekymmer och beräkningar blåste bort med de ljumma
vindkårarna som en frostdimma från en öfverstånden natt». Och
när våren sedan lofvat att blifva hans bundsförvandt, om
han ännu, trots alt, vågat hålla hoppet om sitt släktes vår
och framtid uppe, så höjer sig hans blick från honom själf
och famnar hans land och dess framtid. Han säger:
»Jag vet inte hvarför, men jag hörde hennes stämma som
ett fjärran, välbekant sus i tallmons furor, som vårbäckens språng
i björkdungen, och för min inre syn låg plötsligt Finland, mitt
land, i oändligt perspektiv, barrklädt med ås vid ås, och mellan
dem insjöarnas silfrade stråtar, långt upp mot Österbottens
skummande älfvar och Lapplands tundror. Om jag ville bli
bundsförvandt med våren och detta land! Hade jag då icke alltid
varit det, jag som städse arbetat pä dess förkofring, fastän jag
under hjärnans ansträngande värksamhet med god flit sett bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
