- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
161

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tragiska dramat», öfver hvars första akt ridån nu hade gått
upp, och han säger om sig själf: «Med min kända
praktiskhet börjar jag nu älska Finland, när det är i fara och
illa behandladt, lika mycket som jag nyss kritiserade det».

Ur dessa synpunkter och förhållanden äro de bästa
rader framsprungna, hvilka i »Dikter i väntan» egnas
fosterlandet. Jag har redan i ett annat sammanhang från dikten
•Hemåt» citerat det ställe, där skalden förvånar sig öfver
hur patriotismen far makt med honom så fort han beträder
utländsk botten, och jag tillägger ur samma dikt dessa två
rader, som falla midt i en misstämd utgjutelse om hvad
som väntar honom hemma:

Och likväl fins ej ett land som det,

Så nära mitt hjärta, min lyra!

I dikten «Runebergsstoden» heter det:

• Under mulna och tunga skiften

står han upprätt i bronsen fram,
lik en maning ur själfva griften,
lugn och hoppfull och allvarsam:

Att af hjältarne förr i tiden
fordras söner, som äro män,

« att den senaste finska striden

icke gifvit oss freden än!

När skalden befinner sig «På svensk botten» stiga för
honom dessa tankar:

Där stod mitt folk, så ofördärfvadt ungt
som kanske intet annat i Europa!

Kärft som dess öde, som dess lynne lugnt,
det späjar efter någon ljusnad punkt
af framtidshopp bland molnen, som sig hopa.

— Och nu vill maktens näfve falla tungt,
och dess kultur som stoft ur vägen sopa!

Ett folk som mitt skall stå på egna fotter,
om än sä fattigt, än så obekant;
det måste suga genom egna rötter
sin magra näring ifrån tallmons brant!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free