- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
163

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lifligaste medvetande återväcka känslan för fosterlandet, för
nödvändigheten att konsolidera sig, för vikten af att
försvara hvad man ägde, att klargöra sin rätt och upplysa sina
medborgare, äfven då såg Tavaststjema bakom alt detta
ännu ett högre mål för alt arbete, hvilket man icke fick
lämna ur sikte: mänskligheten. Detta säger han med full
tydlighet t. ex. i slutet af dikten cTransitofart». Däremot
förblandas motivet i andra dikter med det mera begränsadt
patriotiska på ett sätt, som gör att tankegången framstår
dunkel. Så öfvergår skalden i dikten «Runebergsstoden >
från den tanke, som nyss i citatet här ofvan angafs, till att
beröra de demokratiska strömningarna i världen, och deras
sammanhang med diktens föremål blir alldeles oklart *). I
dikten «På svensk botten» störes det ypperligt anslagna
motivet genom en utläggning af skalden om isamarbetets
stora frälsarkall», hvilken naturligtvis har sitt allmänna
berättigande och äfven i dikten skulle ha ett specielt, om den
hänförde sig till förhållandena i Finland; men såsom den nu
står där, liknar den en af dessa i skaldens prosa plötsligt
utan grund inkastade allmänna reflexioner, som sväfva i
luften. Den framstår ännu mera lös genom hvad skaldens
in-terlokutris säger i slutet med anledning af hans ord:

Hvad gåfve jag ej för att vara finne,

med denna tro, som ej i döden dör . . .

Icke tron på ett samarbete, som «en värld i spillror nyförena
skall» framkallar detta utrop, men väl just det, som skalden
tidigare yttrat och som ju värkligen kan anses representativt.

Sådana saker bero på en oklar konception; men det
hindrar icke att, såsom de ofvan gifna citaten tillräckligt visa,
Tavaststjernas patriotiska känsla i dessa dikter svallar hög
och uppriktig.

Helast af dem äro minnesdikten öfver Neiglick och sär-

l) Denna dikt utgör, såsom tidigare nämdes, på sätt och vis en
omarbetning af epilogen vid Runebergsstodens aftackning 1885. Denna innehöll
emellertid icke något spår af hänsyftning åt det stora sodala arbetet i världen,
utan gaf blott en bild af den nya tidens heisjagt och sjäifvishet samt mynnade
ut i den försäkran, att, trots all split, en ny fara skall förena unga och gamla, och
— »hjärtats vilja skall adla bandet kring vår siares minnesstod*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free