Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vistelse i Stockholm och Köpenhamn. — «En inföding». — «I förbindelser». — Statens pris. — «Affärer». — «Marin och genre». — «Dikter i väntan». — Dramatiska småsaker. — Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur är ej äran och kampen tom,
när aldrig det öppnas ett hjärta,
därinvid man glömde sin fattigdom,
och glömde sin lycka att svärta!
— Men också mig fattighjon har det händt
att jag fått smaka det ljufva,
när jag öfvat en hämd, som länge bränt,
när jag prässat en ädel drufva!
Denna stämning når sin höjd i ett stycke i sista
afdel-ningen — hvilket egentligen bort höra samman med de
nyss-nämda — «Frihet», ett af de djupaste och bästa i hela
Tavaststjemas lyrik, kanske det, i hvilket hans personlighet,
sådan den ur sina egna förutsättningar och de af lifvet
tillfogade gestaltat sig, fatt sitt starkaste poetiska uttryck. I
brännande själfständighetsbegär, i öfverlägset trots har han
lämnat alt för att af lifvet kräfva ut sin själfbestämningsrätt,
friheten att rikta sin bana oberoende af alla andra makter
utom den stora, mörka, som plötsligt kan häjda hans gång:
Inga band och inga plikter
lägga skeppundsvikter
på min håg.
Jag har frihet nog att lämna
alt det hvardagslumpna, jämna
vind för våg.
O ja! Jag har lämnat mycket,
lämnat hela trycket
af ett kall,
lämnat hjärtan, lämnat vänner
för den frihetslust, som bränner
världen all.
Och jag har hvad alla söka:
egen makt att kröka
själf min stig.
själf gestalta mina öden,
blott beroende af döden
och af mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
