- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
167

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hvart har denna väg fört? Öfver lidanden och
sår ut i en oändlig tomhet:

Kom och ryck med fulla händer
frihetsflammans bränder
från mitt bål!

Bränn dig själf som jag har bränt mig!

Känn dig själf som jag har känt mig
utan mål!

Denna dikt synes mig, så mycket den än sammanhänger
med alt det föregående, beteckna en afgörande punkt i
skaldens inre lif. Sinnesstämningen, ur hvilken den framgått,
gräfver sig nu alt djupare in hos honom, och hvad han ännu
upplefver af lyckokänslor, är glimtar, kortare eller längre,
men som icke förmå fördunkla de ständigt påträngande bittra
lifserfarenhetema eller lysa upp det med hvarje år tätnande
mörkret i hans sinne.

Och dock, midt uti denna stämning, hvilka makalöst
vackra toner kvälla där icke fram, rikt och omedelbart som
förr, när han än engång förmår sig att smeka »välljudets
veka lyra» och i strofer, så innerliga, som hans första
ungdoms, men klangfullare och friare, veka som vinrankan, men
mogna som rodnande drufvor, gjuter ut sin
kärleksläng-tans fulla skålar i dikter som «När jag drömmer», »Min
skyggaste tanke», «Älskling», «Sof in», — stycken, i hvilka
diktionen ofta når ett musikaliskt välljud af sällsynt skönhet
och naturstämningen på ett betagande sätt doftar fram.
Hvilket vänligt lynne är det icke, trots vemodet, i en så äkta
Tavaststjemask bit som »Reservation» eller i
skärgårdsmin-net »Det klarnar» — skrifven 1884 — och hvilket
skämthumör i den lilla bra biten »Maskerad». Men i bredd med
dessa idyller stå ett par bjärtare bilder, som i sin tur
påminna om vissa drag i »Nya Vers» och där erotiken glöder
med starkare pulsslag. Då först, säga dikterna »Noctume»
och »Helenas rof», kan kärleken kallas stor och lycklig, när
den nått sitt mål öfver svåra stigar och genom alla hinder,
kämpande sig fram och offrande alt hvad den kan offra,
utom sig själf. Det är dityrambisk klang i de ståtliga stro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free