- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
191

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var en yttring af öfverTetning efter hans ansträngande arbete med
affärer och annat, och framför alt öfverretning efter den långa
seglatsen med föga hvila och mycken påpasslighet. Men den
öfverretningen visste han ingenting själf om, hans hustru däremot
kände den af gammalt och hatade den innerligt

Den enda, som bäde förstod och kunde häjda den, var
Utter. Han hade småleende hört på sin väns omotiverade ifver
och bjudit till att stillsamt afbryta den ett par gänger, men när
han icke lyckades tog han beslutsamt fatt i en tågända, lossade
den från knapen och kommenderade midt under Winterfeldts
ordflöde:

— Halloj där! Bärga storseglet!

I detsamma gled det ned i däck, veckade sig öfver
sällskapet akterut, skrubbade fru Winterfeldts stora solhatt på sned
och bragte hennes chevelyr i en nätt oordning, täckte alldeles
öfver lilla Albert, där han stod vid kajutan, och afbröt talaren.

— Det var en förbannad brådska du har! röt Winterfeldt.

— Ja, vi sku väl i land, svarade Utter.

Fru Winterfeldt sände Utter en tacksam blick. Hon hade
förstått hans manöver. — — — —–— — – — —

Vid middagen hade de flyttat ett bord halfvägs in i parken,
för att vara ostörda af de öfriga gästerna. Herrarna hade bytt ut
sitt sjömansylle mot sällskapsdräkter, och deras anleten lyste
hög-bruna och kraftiga efter blåsten och solskenet på sjön. Herr
Svartling tog sig ut som en sjukhuspatient i bredd dem.

Fru Winterfeldt hade varit hemma ett ryck och ömsat
kläd-ning. Hon var alldeles hvitklädd som en ung flicka, men
hvit-klädd såsom bara hon förstod kläda sig. Hon säg alls inte ut
som ville hon härma ett nattvardsbarn. Det var nästan
märkvärdigt så själfva den oskyldiga hvita färgen kunde se skyldig ut
på henne. Men det klädde henne briljant, och så var det mer
än djärft af en några och trettio års kvinna att i fullt solljus
exponera sin hy på en bakgrund af snö . . .!

Likafullt lyckades hon, ty hennes hy var sällsam. Icke hvit
men än mindre gul. Den hade en varm brun teinte, som en
beduinkvinnas, och hon hade sett huru bra arabernas mörka hud
tog sig ut mot de hvita burnuserna.

Utter åt ogärna glada middagar utan champagne, och att
dricka champagne i det fria smakar dubbelt bra, sade han.
Diskussionen om vinet afbröts genom att kyparen kom fram med en
iskyld, skummande flaska.

Under middagen kände icke fru Winterfeldt igen sin man.
Hans retsamhet var borta och hade efterträdts af ett Llldt
välbefinnande, hans vanliga högljuddhet hade sordin, han synte* tank-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free