- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
194

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

positionen är svag, i det framställningen saknar en
tyngdpunkt och den kontrastvärkan författaren velat framhålla,
icke infinner sig. Kapten Thoreld, som från böijan burit
upp handlingen, skjutes sedermera alldeles undan till
förmån för dem, som agera i den andra handlingen, Lehtimaa
och Johanna. Hufvudfelet till alt detta ligger däri, att
Ta-vaststjema stält sig på samhällets höjder och blickat neråt,
i stället för att göra tvärtom. Teckningen af karaktärerna
har stora svagheter: Lehtimaa är inkonsekvent skildrad,
damerna von Blume otydligt. Författaren låter pennan falla
tämligen godtyckligt och utan att uppnå en bestämd
af-slutning. Dessutom har Tavaststjerna gjort sig skyldig till
några grofva historiska och juridiska fel — utom det
obefogade klandret af regeringens hållning är det ett misstag,
att frosterna inträffade i augusti, ty de inträffade faktiskt i
september, och så visar det en grof okunnighet i finsk lag,
att Lehtimaa skulle få gå värjemålsed för dubbelmordet i
Uramo torp. Dessutom vimlar boken af språkliga
inkorrektheter. Det medgifves att romanen obestridligen har stora
förtjänster; men slutomdömet blir dock att Tavaststjerna
tydligen tagit sin uppgift lätt, för att icke säga lättsinnigt. ..
Den språkliga sidan af «Hårda tider» upptogs till
granskning äfven af en insändarinna i Nya Pressen, som tecknade
sig A. och räknade upp en lång litania af språksynder,
åtföljda af några ampra reflexioner.

Tavaststjerna, som redan tidigare polemiserat mot
uttalandet i det ofvan nämda föredraget,’) ansåg sig åter hafva

1) Med några öppna rader i Hufvudstadsbladet tisdagen den 9 febr.
1892. Han adresserar sig direkt till föredragaren och säger:

»Enligt ett referat i Hufvudstadsbladet för den 6 februari har Ni i ett
föredrag om »Naturen och våra skalder» på Svenska literatursällskapets årsmöte
den 5 februari, gjort mig den tvetydiga äran af en slutiilippik, hvilken — om
än i den ringaste grad — fordrade att bli motiverad för att icke bryta udden
af sig själf. Jag vet att en skönliteraturens idkare i allmänhet är utsatt för
omdömen af de mest olika slag och att hans högsta plikt är att just förstå
dem, hvilka gjort till sin estetiska kardinaldygd att söka förstå honom. Men
mitt literära samvete har småningom mognat under den delikata offentliga
behandlingen, och jag böijar fatta min rätt som medborgare, trots att jag ännu
dyrkar muserna. Därför, hr Elfving, måste jag — oaktadt jag väl förstår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free