Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Resa till Köpenhamn och Sverge. — Svenska Literatursällskapets pris. — Giftermål. — «Hårda tider». — «Fyra dramatiska småstycken». — Vistelse i hemlandet. — «Unga år». — «Uramo torp». — Tavaststjerna presenteras i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en god samt nationell insats i samtidens literatur». — I ett
bref från Heidenstam heter det: «att »Hårda tider» är det
bästa du gjort, är väl for dig ren en så gammal visa, att
det skulle trötta dig höra ännu en röst taga upp samma
trall. Ni finnar hafva lof att vara patrioter, utan att någon
teoretiker tager det illa upp ... I den boken möter jag
också här och hvar vissa patriotiska drag, som jag
knappast tror skulle kunna aflockas svenskt nutidslif. Och det
hela är gripande». — Gustaf af Geijerstam uttalar sig på
följande sätt: «Jag vill tacka dig för den boken, icke blott
därför att den är ypperlig, utan därför att du kunnat skrifva
en så realistisk roman full af poesi. Jag vill tacka dig för
att du icke släpt din ungdoms tro på värklighetens dikt,
utan djärft gått vidare och funnit — ej en värklighetsskildring,
som vi förr nöjde oss med, då vi behöfde formulera oss mot
slentrianen, utan en djupt känd dikt, där allting lefver, en dikt,
hvilken till utseendet berättar om enkla och alldagliga ting,
men som i själfva värket förtäljer ett helt folks historia1)».
Det är klart att en roman med fosterländskt stoff
bedö-mes annorlunda i det land, där den uppstått, än utom
detsamma, och minst kan man förvåna sig öfver, att ett ämne
sådant som den stora hungersnöden från denna synpunkt
skulle blifva vanskligt att behandla hos oss. För de äldre
stodo dessa tider ännu altför klara i minnet, och äfven de
yngre, hvilka då voro barn, kommo i håg deras skräck, såsom
man kommer i håg en spökhistoria, hvilken i barndomen fatt
en att stelna af fasa. Traditionen har i diktens form tillika
bevarat minnet af det finska folkets hållning under sådana
tider såsom prof på det högsta hjältemod och den största
själfuppoffring, och att röra vid en ideell uppfattning som
denna, kunde man icke göra ostraffadt. Anfall af den art,
som Uusi Suometars och det i föredraget vid
literatursall-skapets årsfest gjorda, voro framsprungna ur dylika
synpunkter och kunde naturligtvis icke gälla som literär kritik,
det senare redan för den summariska formens skull. Men
*) Dessa uttalanden voro, utom det sista, intagna i Hufvudstadsbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
