Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Resa till Köpenhamn och Sverge. — Svenska Literatursällskapets pris. — Giftermål. — «Hårda tider». — «Fyra dramatiska småstycken». — Vistelse i hemlandet. — «Unga år». — «Uramo torp». — Tavaststjerna presenteras i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå någon grund till klandret mot regeringens långsamhet,
fastän Tavaststjerna alldeles för mycket och för plumpt
öfverdrifver det; för bokens handling värkar det i alla fall
hvarken till eller ifrån, lika litet som det, att Lehtimaa far
gå värjemålsed, fastän det är juridiskt orätt, eller att frosten
inträffade i augusti istället for i september. För öfrigt, hvad
skulle det blifva af Goethe, Schiller och Shakespeare, om
man lika häftigt ginge lös på dem för deras förbiseende af
historiska fakta, och glömde resten?
I denna bok har Tavaststjerna för första gången
försökt sig på teckningen af finska bondetyper och lyckats
öfver-raskande väl, ehuru man måste finna sig i, att det icke är
några idealtyper han presenterar. Där är den högst
originelle österbottniske arbetaren Lehtimaa, som företräder en
sida i sin hembygds lynne, den godmodiga, men som retad
af orättvisor och äggad af fatalism kan blåsa upp till blind
vrede och utföra hvilka blodsdåd som hälst, för att efteråt
gräfva ner sig i ånger och ruelse; hans landsman Kalle Pihl,
representerande en annan nyans af den österbottniska
karaktären, den stolta och sluga, hårda och skrytsamma; Anna
Mellilä, den bortskämda vackra mäjerskan, en af de säkrast
tecknade bland dessa figurer, och slutligen Johanna, Pihls
hustru, som är minst individuell, men har några goda drag,
t ex. det att hon blir mera pockande ju bättre hon hålles
på herrgården — hvilket räddar henne från att hemfalla åt
en altför stor sentimentalitet.
Gentemot dessa personer står en annan grupp, de
båda herrgårdarnas bebyggare. Af dem har Tavaststjerna
utan tvifvel egnat den största omsorgen åt kapten Thoreld,
hvars oförmåga att rätt känna med de nödlidande och på
det riktiga sättet hjälpa dem är en konsekvent följd lika
mycket af hans gardesuppfostran som af hans skeptiska
anläggning. Såsom psykologi är detta omsorgsfullt och
intres-sant gjordt, och karaktären, en af de bäst studerade, som
finnas i Tavaststjernas alstring, far en god relief genom den
ganska väl fixerade motsättningen mot fru von Blume (jämför
deras samtal å sid. 49 ff.). Denna sistnämda gestalt är af
Tavaststjerna tecknad endast i ett flyktigt utkast, men vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
