- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
211

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Darvinisten.

I ritsalen på Polyteknikum arbetade en af mina många nya
kamrater vid ett bord ett stycke framför mig till höger, så att
jag, när jag höjde på hufvudet, ofrivilligt snuddade med blicken
vid honom. Redan på inträdesexamen hade jag fäst mig vid
honom, utan att jag riktigt visste hvarför. Han gjorde på mig
genast ett behagligt och sympatiskt intryck och jag kände ett
behof att närma mig honom, fast min lust länge stäfjades af den
tryckande känslan, som en nykomling erfar i vanare kamraters
sällskap. Doften af krita och trämöbel i de stora ekande
salarna, gipsmodellerna pä väggarna, matematiken i luften, alt
sam-värkade att nedstämma mina sinnen, som voro vana vid andra,
mindre vetenskapliga omgifningar. Det gick flera dagar innan
jag fann igen mig själf under de många nya intrycken, som den
tekniska högskolans lärdomsapparat hopade öfver mig.

Hela veckan hade jag icke kunnat hindra mina ögon att
falla pä honom, då han sysslade vid sitt ritbord med påspänning
af papper och andra förberedelser till terminens stora fälttåg mot
a2 b2 och Cosinus x. Mitt första obestämdt sympatiska intryck
af honom började jag småningom och ofrivilligt att motivera för
mig själf. Han medförde i sitt väsen något af en sommardag
på landet, med hästar som sprungo på bete och barbackaridter
längs leriga åkervägar och öfver sumpiga tufmarker. Han var
som ett stänk af lefnadslust och frihet här inne i de matematiska
reglernas högkvarter.

Hvarför han väckte alla dessa förnimmelser gjorde jag då
alls icke reda för mig, lika litet som jag tog närmare reda på
dem. Vid aderton år analyserar man icke intryck, det är först
senare, när de blifvit minnen, som eftertanken vill göra dem till
sina och icke uteslutande lämna dem i de opålitliga yttre
sinnenas förvar. Då först tänker man öfver dem, och ju mera man
tänker, desto helare bli de ens egendom för framtiden. Det är
mångt hos denne min forne kamrat, hvilken längesedan försvunnit
ur min synkrets, som först långa år efteråt framstod klart och
tydligt, och jag har sedermera så mycket tänkt pä honom af
rent psykologiska skäl, att han i mitt minnes galleri blifvit en af
de tydligaste, om än icke främsta bilderna.

Den första tiden af vår bekantskap uppe i ritsalen på
Polyteknikum intresserade han mig bara på grund af sitt friska
utseende och sitt raska sätt, som aldrig fick någon yrkesprägel
af hurtighet, sådan som t. ex. gymnasterna gärna lägga sig till
med. Det var endast ett slags medfödd spänstig frimodighet,
som talade i hans blick och än tydligare i hans hållning och
rörelser. När han lutade sig ner öfver ritbrädet, var det icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free