Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Resa till Köpenhamn och Sverge. — Svenska Literatursällskapets pris. — Giftermål. — «Hårda tider». — «Fyra dramatiska småstycken». — Vistelse i hemlandet. — «Unga år». — «Uramo torp». — Tavaststjerna presenteras i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den väluppfostrade flitens petighet och ihärdiga noggrannhet,
utan mera med ett slags nöje, såsom om det roat honom. Han
arbetade fort, ritade ansträngdt i tio minuter lika mycket som
mången på tjugu, och sedan höll han paus med handen i sidan,
blicken bekymmerslös och hållningen påminnande om en
unghäst, som hvilar sig i selarna, för att igen taga i med släpandet
nästa minut. Därpå fnyste han otåligt, fattade passare och lineal
och startade ånyo.
Jag hittade igen min adertonåriga pojkaktighet, som begrafvits
under de många nya intrycken, en lördagskväll, när jag intogs i
Polyteknikemas kamratförening och bålen bars fram på det långa
bordet, kring hvilket aftonens stora förbrödring skulle försiggå.
Där såg jag också igen min sympatiska kamrat från ritsalen och
vi hälsade ömsesidigt smått bekant på hvarandra och logo
ofrivilligt åt, att vi bjödo till att vara så främmande. Likafullt blef
det först när bålarna tömdes i glasen rundt kring dem, ett
närmande oss emellan. Utan presentation klingade vi till hvarandra,
vi hade redan förut reda på hvar den andres namn, och utan
att vi egentligen proponerade det, fick den första skålen gälla för
brorskål med detsamma. Vi bytte några konfysa ord, medan
uppslupenheten tog fart i den aflånga lilla salen, lustiga visor
utfördes con amore och en kvartett sjöng fosterländska sånger.
Jag fick sedan min nye vän dragen afsides i ett hörnrum
och jag tog reda på hans hemort och lefnadsöden. Den
guldgula bålen smakade oss båda förträffligt, och om en stund var
vänskapen etablerad mellan oss. Den första ungdomsvänskapen
vid aderton år har mycket tycke af kärleken. Den har samma
häftighet och glöd, samma oro för att vara obesvarad och samma
svartsjuka. Jag kunde dock tillsvidare beherska min sympati, och
vårt samtal gled ut på det mera objektiva området om våra
åsikter i tidens stora frågor. Vid aderton år har man mycket
bestämda åsikter i alla stora frågor, och med glädje konstaterade
vi att vi voro fullkomligt ense i den allra viktigaste, Darwins teori.
Vi voro båda materialismens hänförda entusiaster, vi talade om
aporna som om våra förfäder och kände oss mycket nära släkt
genom dem, vi frossade i ideal gudsförnekelse och citerade
osam-manhängande slagord af Schopenhauer, Hartman, Spencer och
Darwin. Slumpen hade fört oss ungefär samma böcker i
händerna, när vi med den första vetgirighetens ifver började läsa
något utom skolkurserna, och sympatin lät udda vara jämt
Snellmans lära om staten hade vi båda ögnat i, och han togs
med i de materialistiska halfgudarnes Olymp af vår hänförelse för
den nya tidens nya, stora sanningar. Vi pratade hvarann i
munnen och störtade omkull all gammal historia och filosofi lika
ledigt som vi af värt fragmentariska vetande bygde upp en ny,
praktisk och klar världsåskådning på den gamlas ruiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
