- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
236

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid hade han hunnit lägga hand vid många
saker. Redan i maj hade han med Albert Bonnier uppgjort
kontrakt om publicerandet af »Korta bref från en läng
bröllopsresa», hvilka utkommo i början på hösten; »I förbund
med döden» var färdig i böljan af oktober och utgafs ett
par månader senare; och dessutom var vid återkomsten till
Berlin ett skådespel i två akter, «Heder och ära», till två
tredjedelar fullbordadt.

Brefven från bröllopsresan gjorde visserligen ett bättre
intryck såsom samlade, än hvad de gjort i
tidningsföljeton-gens form. Men äfven om man här och där märkte
«Tavast-stjemas finger» såsom en kritiker sade, begagnande Heines
ord om Goethe, så var det hela dock ganska
otillfredsställande. Den humoristiska bakgrunden saknades, skämtet var
icke naturligt och satiren syntes obefogad; så länge det blott
är fråga om huru hustrun roar sig med att låta den
skuldsatte mannen pinas af att icke komma åt hennes pengar,
äro brefven ännu tämligen underhållande, men när sedan
emancipationen och blåstrumperiet komma in, blifva de
intetsägande och tråkiga. Emellertid fäster man sig vid några
reflexioner, hvilka bakom den skämtsamma tonen drypa af
bitterhet mot en del samhällsförhållanden. I Weimar har
frun stannat för att göra sin Goethetjänst, — »Gud har fatt
vika för Goethe» — och den äkta mannen utbreder sig öfver
det olika bemötande, som kommer en skald till del när han
»förstår att sätta sig in midt i den nimbus af förfining och
yttre glans, utan hvilka geniet äfven med den bästa vilja
har svårt att imponera och göra sig rätt aktadt af mängden»,
och när han icke förstår det: »geniet på tidningsbyrån —
hvem kan väl få vördnad för det? — genier i kläder från
min egen skräddare, hvilka jag känner så till mönster och
snitt, blifva aldrig annat än skräddarekunder, och ett geni,
som hvem som hälst] proponerar brorskål med på ett kafé

— ja det geniet ger jag tusan, ty jag kan svära på att han
vill låna pengar af mig». Detta är ju altsammans ofantligt
misslyckadt, när man betänker att reflexionerna väcktes af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free