- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
241

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jmrragömma med den värkliga orsaken. Hans tankar gå i
fl va banor, hans väsen är spänstigt och fritt som alpernas
morgonluft, hvilken han andas. Han känner sig så luttrad
och så frigjord, som man blott kan känna sig, när man
genomgått en svår kamp eller sjukdom och från alla
slit-pingar och faror lyckats nå ett stilla lugnvatten i lä för lifvets
(arliga vindar. Han vill icke se att det är en stor,
ödesdiger känsla, som gryr för honom och bakom hvars ljusa
fand lurar ett moln, som hotar att häftigt störta ned öfver
denna lyckoepisod i hans lif. Han vill icke förstå att, när
han blir en «bättre människa», när längtan efter hemmet
vaknar jämte medvetandet af den försummade plikten, begäret
att arbeta i stilla ödmjukhet för arbetets egen skull och den
veka stämningen gentemot hans förorättade hustru — att
det också då är endast och allenast den alt
genomströmmande nya känslan, som gör honom så god och lycklig.

En massa idéer födas hos honom. Aldrig förr och
aldrig senare har Tavaststjema på detta sätt spekulerat öfver
djupa ting, öfver olika världsåskådningar och tidstecken, öfver
socialism, filosofi och framtidens lösen; det sker visserligen
fragmentariskt och utan slående genialitet eller nyhet i
tankegången, men det ligger dock en viss energisk egenart i sättet,
hvarpå alt detta säges. Det kan hafva sitt intresse att citera
några af dessa tankar. Hans interlokutris är blott ett
språkrör för honom själf, då hon säger att hon vill hafva «flykt
i lifvet, idéer och hänförelse, uppoffring och tro», och som
motsats mot detta ställer «det småsint elaka, som grinar ur
allting, som det inte kan fatta» och som hon anser vara
uttrycket för samtidens hela egenkärlek och lumpenhet.
Längtan efter den tro, som Klercken saknar är så mycket större,
som hos honom blott den kritiska, negativa skepticismen
utvecklat sig och som han känner med sig själf att felet är
hans eget och att alt det mörka sitter rotadt inom honom.
Han sörjer öfver att all försonlighet, mild öfverlägsenhet och
upphöjd ro äro bannlysta som kännetecken på en försvagad
vilja — «ty det är en ond stridslysten vilja, som beherskar
världen i detta nu, och det är endast den, som anses värdig
och stark af alla de brutala, som brutalt slåss om brödbiten».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free