- Project Runeberg -  Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning /
244

(1900) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansvarskänslan gentemot familjen bildar, de långa samtalen
med de rapsodiskt inströdda idéerna, de ingalunda {sällsynta
dunkelhetema — öfveralt måste man minnas bokens karaktär
af en psykologisk studie. Men det hindrar icke att den
mången gång värkar och griper så starkt, som den mest
genomtänkta skildring af ett olycksöde kan göra det, och
framför alt icke att den är alldeles ypperligt skrifven samt
som helhet i detta afseende står öfver alt hvad
Tavaststjema dittils producerat. Stilen är säker och fast, språket
i replikerna saftigt, uttrycket energiskt, melodin fulltonig och
välljudande utan att det ringaste skatta åt tom språkskönhet

— särskildt i några ypperliga naturbilder. Här må stå ett
citat, som tillika anger den stämning, i hvilken resignationen
för skalden begynner:

«När bekantskapen med döden en gång var gjord, var
första steget till vänskap med honom taget. I stället för en
plågoande och förföljare, blef dödstanken hans stundliga,
förtroliga sällskap. De togo in tillsamman på dystra tredje klassens
hotell, delade bädd i öde sofrum, som voro forna furstars
praktgemak, bestego Vesuvius, gungade i samma båt under hvalfven i
Capris blå grotta och i samma gondol på Venedigs kanaler.
Men den fordom så grymma rösten bytte tonfall och blef en
mild, vemodig kvinnostämma, som talade om ro och hvila
antingen den steg ur gatornas buller och hästarnas tramp, ur
Medel-hafsdyningens brus eller ur roddarnes fasta årtag. Han somnade
in om nätterna, medan hans egen puls slog takten till de kända
orden, och han vaknade utan skräck om morgnarna, när de ljödo
ur trätofflors tramp på vestibylens vittrande mosaik utanför hans
sofrum».

Det anmärktes mot «I förbund med döden» att den
icke tjänade något konstnärligt syfte, emedan den var for
subjektiv ’). Ett sådant skäl skulle utanför konstens
råmärken ställa åtskilliga af den nyare och nyaste literaturens

3) Finsk Tidskrift: »Denna psykologiska analys har intet värde för
konsten, om den ej tjänar ett konstnärligt syfte, och att bjuda ut den fit
vetenskapen lär knappast löna sig. En hufvudbrist i hela detta arbete är att
förf. ej står utom eller rättare ofvanora den person han vill skildra. Det är,
isynnerhet i början, som skulle han i Klercken skildra sitt eget sjålslif . . .»
Det måste sägas, att alla andra kritiker förhöllo sig mera förstående och
sympatiskt till boken än denne, hvilken betecknade det hela som «Öfverspändt nonsens».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 14:05:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wskat/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free